Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Professionella och amatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det började i min egen stad Oakland, då jag var
sexton år. På den tiden hade jag förvärvat mig en
svindlande ryktbarhet bland den krets av äventyrare,
som jag hade valt till min närmaste omgivning och
bland vilka jag gick under namnet "Ostronpiraternas
kung". Det är visserligen sant, att de som inte hörde
till min umgängeskrets — som till exempel hederligt
sjöfolk runt omkring i bukten, hamnarbetare,
yachtägare och de stulna ostronens lagliga ägare — kallade
mig bandit, kanalje, tjuvstryker, rövare och åtskilliga
andra saker, som inte alls var vackra men som
uppfattades som komplimanger och endast bidrog till att
göra den ställning jag intog ännu mer svindlande
upphöjd. Vid denna tid hade jag inte läst "Det förlorade
paradiset", och senare då jag läste Miltons "Hellre
härskare i helvetet än träl i himmelriket", var jag
fullt och fast övertygad om att stora andar följa samma
banor.
Det var vid denna tid, som en tillfällig
sammanlänkning av omständigheter för första gången förde
mig ut i vagabondens äventyrliga tillvaro. Det föll
sig så, att det var dåligt med ostronfångsten i de
dagarna, att jag hade några filtar liggande i Benicia,
tjugofyra miles från Oakland, som jag gärna ville
hämta, och att det låg en stulen båt till ankars vid
Port Costa, ett par miles från Benicia, som polisen
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
