Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Professionella och amatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ha hissat den, så stolt var jag över min seger.
Könstapeln reste sig upp i jollen och fick dagens strålande
färger att blekna i jämförelse med de kraftiga
språkblomster, han använde sig av. Han klagade även
över att han inte hade någon bössa. Det var också en
fördel för oss.
Nå, vi hade ju i varje fall inte stulit båten. Den
tillhörde inte konstapeln. Vi hade endast stulit den
ersättning, som han hade väntat sig och som var hans
vanliga form av biinkomst. Och vi bestal honom ju
inte heller för egen räkning, utan på min vän Dinny
McCreas vägnar.
Vi kom till Benicia efter en kort segling, och ett
par minuter senare hade jag filtarna ombord. Jag
lade båten vid andra ändan av ångbåtskajen, varifrån
vi kunde hålla utkik, om någon skulle hitta på att
förfölja oss. Man kunde ju inte veta. Kanske hade
konstapeln i Port Costa hittat på att telefonera till
konstapeln i Benicia. Nicky och jag höll krigsråd. Vi
låg på däck i det varma solskenet, medan den friska
vinden kylde våra kinder och vågorna skvalpade
längs sidan av båten. Det var omöjligt att vända
tillbaka till Oakland förrän på eftermiddagen, när ebben
började. Men vi föreställde oss att konstapeln skulle
hålla utkik över Carquinez Straits, så snart ebben
inträdde, och att vi inte hade annat att göra än att vänta
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
