Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kompani, i två divisioner upp framför honom och
började marschera nedåt körvägen till den lilla staden
Weston, som låg sju miles därifrån. Då jag var den
siste av rekryterna, hade jag min plats i andra
divisionen och i sista ledet av eftertruppen. Hären lägrade
sig i Weston vid sidan av järnvägsspåret — eller
rättare sagt spåren, ty det var två linjer, som gick genom
Weston: Chicago—Milwauke och S:t Paul—Rock
Island.
Vi hade för avsikt att bemäktiga oss det första tåg
som körde ut från stationen, men järnvägspersonalen
förstörde vårt spel och avgick med segern. Där kom
inget "första tåg". De bägge linjerna stängdes, och
man upphörde att skicka några tåg på dem. Men
medan vi låg där vid de döda spåren, började de
goda invånarna i Omaha och Council Bluffs att röra
på sig. De beredde sig att uppvigla pöbeln till att
bemäktiga sig ett tåg i Council Bluffs, köra det ned till
oss och ge oss det. Men järnvägspersonalen förstörde
också detta. De gav inte pöbeln tid att samla sig.
Tidigt nästa morgon kom ett lokomotiv med en enda
salongsvagn till stationen och körde in på ett sidospår.
Vid detta tecken på att det åter skulle bli liv och
rörelse på de döda linjerna, ställde hela armén upp
sig längs spåret.
Men aldrig har det kommit ett så onaturligt liv i
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
