Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli tvunget att ta upp kommunala lån för att betala
järnvägsbiljetter för oss alla, även om man hade fått
dem efter nedsatt taxa. Och stannade vi mycket länge,
så skulle staden under alla omständigheter bli tvungen
att ta upp lån för att skaffa oss mat.
Så fanns där ett lokalt geni, som hittade på en
lösning av problemet. Vi ville inte marschera. Gott —
så skulle vi bli befordrade därifrån på annat sätt.
Från Des Moines till Keokuk vid Mississippi gick en
flod, Des Moines River. Denna flod var trehundra
miles lång. Vi kunde bli befordrade nedåt den, sade
det lokala geniet, och när vi då en gång blivit
försedda med flytande material, kunde vi befordra oss
själva vidare nedåt Mississippi till Ohio och därifrån
uppåt Ohio, till dess vi, efter en kort vandring över
bergen, kunde nå fram till Washington.
Des Moines satte i gång en subskription, borgare,
som var intresserade för sin stads välfärd, bidrog med
flera tusen dollars. Plankor, tågverk, spik och drev
till att kalfatra med inköptes i stora mängder, och
vid Des Moines stränder utvecklades ett nytt skede i
skeppsbyggeriets historia. Des Moines River är ett
litet, eländigt vattendrag, som med orätt betecknas
som "flod", och i Västern, där allt är så mycket större,
skulle den helt enkelt kallats "bäck". De äldsta
invånarna skakade på huvudet och sade, att vi aldrig
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
