Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misstänkt. Jag lyssnade, och jag hörde honom mycket
försiktigt lägga på haspen. Dörren var nu stängd
utifrån. Vi kunde inte öppna den inifrån vagnen. Den
ena av utgångarna, som vi kunde använda under en
plötslig flykt från vagnen, var spärrad. Det gick inte
an. Jag väntade ett par sekunder och smög så bort
till dörren på vänstra sidan och försökte den. Den
var ännu inte låst. Jag öppnade den, hoppade ned på
marken och stängde dörren bakom mig. Därpå gick
jag över bufferterna till andra sidan av tåget, öppnade
dörren som bromsaren hade lagt haspen på, äntrade
in öch stängde dörren efter mig. Nu var bägge
utgångarna tillgängliga. Amatören sov fortfarande.
Tåget satte sig igång. Vi kom till nästa station,
där det skulle hålla. Jag hörde fotsteg utanför.
Dörren på vänstra sidan slogs upp med stort buller.
Amatören vaknade, jag låtsade som om jag just vaknade,
och vi reste oss upp och stirrade på bromsaren och hans
lykta. Han spillde inte tiden, utan började strax tala
affärer.
— Jag vill ha tre dollars, sade han.
Vi sprang upp och gick närmare för att tala om
saken. Vi förklarade oss innerligt villiga att ge honom
dessa tre dollars, men förklarade samtidigt, hur
förtvivlad vår ställning var, och att det var oss alldeles
omöjligt att följa vår önskan. Bromsaren trodde oss
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
