Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullkomligt fast, men innan jag var färdig med honom,
hade han ryckt fram en tjugofemcentslant och gett
mig adressen på en matservering, där de höll öppet
hela natten. Så var det en polis i Bristol, New Jersey,
som fångade mig och lät mig gå igen, fast himlen
må veta, att han hade orsak nog till att sätta mig i
fängelse. Jag gav honom antagligen den värsta
upptuktelse han fått i hela sitt liv. Så här gick det till:
Vid midnattstid högg jag ett godståg på Philadelphias
bangård. Bromsaren kastade ut mig. Tåget körde rätt
långsamt genom hela den labyrint av spår och
sidospår, som utgjorde godsbangården. Jag högg det
återigen, och kastades åter av. Ni förstår, att jag måste
hugga en plats "utvändigt", ty det var ett
genomgående godståg och alla dörrar var låsta och
förseglade.
Andra gången jag blev avkastad, höll bromsaren ett
helt litet föredrag för mig. Han upplyste mig om att
jag riskerade livet, att detta godståg gick fort, men
ingenting hjälpte. Han sade, att han inte ville tillåta
mig att begå självmord, och så blev jag avkastad. Men
jag högg tåget för tredje gången och kom in mellan
buffertarna. Det var de magraste buffertar jag
någon-. sin hade sett — jag menar inte de riktiga, utan
bal-karna som går tvärsöver ändarna på godsvagnarna,
alldeles ovanför buffertarna. När man åker på buffer-
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
