Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi inte allesammans på en gång kunde komma ut på
gatan. Det blev en fruktansvärd trängsel. En neger
störtade sig ut genom ett skjutfönster och tog ramen
med sig i fallet, och där fanns andra som följde hans
exempel. Bakom hade poliserna bråttom med att ta
fångar. En stor neger och jag rusade samtidigt på
dörren. Han var större än jag, och han snurrade mig
runt och kom ut först. I nästa ögonblick fick han ett
våldsamt slag av en polisbatong och störtade omkull
som en tjur. Utanför stod ett annat kompani bylingar
och väntade på oss. De visste, att de inte kunde hejda
vår flykt med bara händerna, och därför svängde de
sina batonger. Jag snubblade över den fallne negern,
som hade snurrat mig runt, dök för att undvika ett
batongslag, kröp mellan benen på en annan konstapel
och var fri. Och som jag sprang! En mager mulatt
var strax framför mig, och jag följde efter honom.
Han kände bättre till staden än jag, och om jag ville
vara säker, gjorde jag klokt i att springa i samma
riktning som han. Men han trodde visst att jag var en
byling, som ville fånga honom. Han såg sig inte om
en enda gång. Han bara sprang. Jag hade goda lungor,
och jag fortsatte att hålla mig i hälarna på honom,
tills jag nära på hade tagit livet av honom. Till slut
snubblade han av ren utmattning, sjönk på knä och
Överlämnade sig till mig. Men då han upptäckte att
På luffarstr&t —16 O/n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
