Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det överlämnade jag till mina förföljare, som nog så
försiktigt släppte sig ned från muren. Men jag fick
mig en ordentlig språngmarsch. Jag sprang uppför en
gata och nedför en annan, vek om ett par hörn och
slapp till sist lyckligt undan.
Efter att ha använt några av de pengar, jag hade
huggit från hasardspelarna, och fördrivit en timmes
tid med att göra ingenting, vände jag tillbaka till
bangården, ställde mig ett stycke bortom lyktorna på
stationen och väntade på ett tåg. Mitt blod hade blivit
något avkylt, och jag skakade av köld i mina våta
kläder. Till sist kom det ett tåg körande in på
stationen. Jag höll mig så mycket som möjligt tillbaka och
var nog lycklig att komma upp på det, då det körde
ut, och denna gång ställde jag om att jag kom upp på
andra blindvagnen. Ville inte ha mer dusch över mig
under vägen. Tåget körde fyrtio miles, innan det
stannade. Jag hoppade av och befann mig i närheten av
en upplyst station, som föreföll mig bekant. Under
hela den förvirring, som jag hade varit med om i
Baltimore, och under min besvärliga flykt fram och
tillbaka genom okända gator, hade jag tagit fel om
riktningen och hade kommit upp på fel tåg. Jag hade
gått miste om en natts sömn, jag hade blivit genomvåt
in på bara skinnet, jag hade måst springa som om hin
var i hälarna på mig, och trots allt befann jag mig
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
