Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt uppfattande af gudomligheten, dels och hufvudsakligpn
deraf, att det fattar Gud icke allenast såsom ifrån verlden
af-skiljd, utan likasåväl såsom alltid och omedelbart i densamma
närvarande ooh verkande, och sålunda, om ock ej med klart
sjelfmedvetande, med den theistiska ståndpunkten förenar en
pan-theistisk. För philosophien, hvars uppgift är att begripa, blir
deremot motsägelsen så mycket mera i ögonen fallande. Den
deistiska philosophiens försök att lösa denna motsägelse bestod
nu uti att aflägsna densamma så långt som möjligt, för att
derigenom göra den mindre märkbar. Så förläde man
verlds-skapelsen i en långt aflägsen tidpunkt, och lät verlden sedan
röra sig efter de lagar, som i skapelsen blifvit deruti nedlagda.
Men svårigheten qvarstod dock; ty den ursprungliga
inverkningen af det oändliga på det ändliga fbrblef i alla hänseenden
lika obegriplig och motsägande. För att upphäfva denna
motsägelse återstod således ej annat än att helt och hållet frigöra
sig ifrån begreppet af ett gudomligt väsende utom verlden.
Atheismen är sålunda Deismens resultat, hvartill denna
genom sin inre motsägelse öfvergår. Atheismen har helt och
hållet bortkastat begreppet af ett högsta väsende och fasthåller
deremot konsequent causalitetsbegreppet, enligt hvilket hvarje
verkan har en orsak, och en orsak som sjelf faller inom det
ändligas område. Men i det en högsta orsak nu mera ej kan
antagas, så återkommer här den oändliga regressen ifrån
verkan tiU orsak. Häraf följer, att någon tillfredsställande
förklaring af företeelserna ej kan gifvas; ty denna fordrade för sin
mfljlighet, att alla orsakerna skulle kunna angifvas. Nu kunde
man visserligen i denna omöjlighet att förklara företeelsen se
en verkan blott af förståndets oförmåga att uttömma den
oändliga regressen. Men detta antagande hjelper ej; ty svårigheten
beror mindre på förståndets oförmåga att hinna till regressens
gräns, än på dess förmåga att bevisa det ingen gräns gifves.
Och sålunda faller Atheismen i on ifrån dess ståndpunkt
olöslig motsägelse. Den utgår från den förutsättning, att allting
måste hafva en orsak, hvarur det med nödvändighet kan här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
