Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledas, men kommer till det resultat, att hela serien af
orsaker och verkningar är utan orsak, d. v. s. tillfällig.
Men till denna motsägelse i medvetandets försök att
begripa den ändliga verlden kommer nu vidare den motsägelse,
som ligger i denna verlds eget innehåll. Sjelfva förändringen
och förgängelsen, hvilken allt ändligt är underkastadt, är en
motsägelse. Bestämmes nu detta sinnliga såsom den enda och
absoluta verkligheten, så är i och med detsamma all sanning,
all enhet och öfverensstämmelse försvunnen; och det enda, som
qvarstår, är den absoluta motsägelsen, den absoluta, sig sjelf
upphäfvande lögnen.
Ändamålet med hvad hittils blifvit framställdt är att
bevisa, det såväl den deistiska åsigten, hvilken antager en
utom-verldslig Gud, som den atheistiska, hvilken rent af förnekar
allt gudomligt, nödvändigt invecklar sig i motsägelser och
der-igenom visar sig såsom osann och sig sjelf upphäfvande.
Redan af dessa svårigheter, som möta i de båda nyssnämnda
åsig-terna, är det klart, att, om en lösning af frågan skall kunna
vinnas, det måste ske uti en åsigt, som förenar båda, genom
att i enlighet med Deismen antaga ett gudomligt, men tillika i
enlighet med Atheismen ej erkänna detta gudomliga såsom ett
utom verlden varande. Denna åsigt är den, som i allmänhet
benämnes den PantheistisVa. Men vidare visar det sig, att
Atheismen sjelf i sin konsequens utförd leder till Pantheism.
Ty i det Atheismen upphäft begreppet af ett utom verlden
varande gudomligt, har den bestämdt verlden sjelf såsom det
atsolutQ och i sanning varande. A andra sidan, då förändring
ej är tänkbar utan något, som under förändringen förblifver
bestående, så måste Atheismen sjelf uppställa en skillnad
mellan detta bestående och eviga samt dess vexlande
modificatio-ner. Och sålunda är uti Atheismen sjelf, i och med dess
förnekande af ett utomverldsligt gudomligt, det gudomliga bestämdt
såsom verldens innersta väsende. Pantheismen är sålunda blott
det consequenta utförandet äf hvad Atheismen antager. Den
motsägelse, som framställde sig uti Deismen, är här löst; ty
gudomligheten är ej mera bestämd såsom den oändligt aflägsna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
