Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hänföres till substansen såsom sitt allmänna väsen; i stället
ätt substansen egentligen borde vara det första, och attributer och
modi derur härledas. Ty att Spinoza böijar sin Ethik med
definition af substansen betyder ingenting, då attributer och modi
ej äro derutur härledda, utan blott i de följande definitionerna
postuleras såsom gifna. Visserligen påstår Spinoza1), att då
ett väsende har desto mer realitet, ju flera attributer det har,
ingenting är naturligare än att det gudomliga väsendet måste
hafva oändliga attributer. Men just detta, att hvarje attribut
Uttrycker en realitet, är hvad vi ifrån Spinozas ståndpunkt
måste förneka. Visserligen måste det medgifvas, att om några
eller oändligt många attributer finnas, det reella uti dem alla
måste ingå i substansen sjelf; men i substansens begrepp ligger
ingen nödvändighet af attributer. Tvärtom, då hvarje attribut
är ett bestämdt sätt att fatta substansen2), så skulle deraf
följa, att ej attributerna såsom sådana, utan attributerna med
abstraktion från de bestämningar, som göra dem till attributer,
skulle vara identiska med substansen. Sålunda, då tanken är
tanke endast såvida, som den icke är utsträckning, och
utsträckningen är utsträckning endast såvida som den icke är
tanke3), så kan substansen, såsom på en gång tanke och
utsträckning, endast vara hvardera såvida som det andra, tillika
med de oändliga öfriga attributerna, deruti är negeradt, d. v. s.
i sjelfva verket blott det identiska, affirmativa i båda, eller
det rena begreppet substantialitet. Det bestämda, åtskiljande,
hvarigenom hvardera var just detta attribut och icke något
annat, är deremot negeradt. Också är utsträckningen hos Spinoza ,
derigenom att den bestämmes såsom odelbar4), en helt annan
att sådana ord som utgå framgå återgå, ej hafva någon betydelse i
philo-sophicn, emedan det absoluta är oändligt och alltomfattande, medgifva vi
vara riktigt, men i saken är dock Hegel ovederlagd. Hans mening med
sitt något bildliga uttryck är naturligen den, att attributer och modi ej äro
iiärledda ur substansens eget begrepp, utan ur erfarenheten upptagna och
hänförda till densamma.
1) Eth. I. Prop. 70, Schol.
2) Ep. 41.
3) Ep. 4.
4) Eth. I. prop. 12> 13, prop. 15, schol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
