- Project Runeberg -  I hvad afseende är Hegel Pantheist? /
16

(1851) Author: Johan Jakob Borelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

habet existentiam, non potest existere nec ad operandum
determinari, nisi ad existendum et operandum
determinetur ab alia causa, quae etiam finita est et determinatam
habet existentiam: et rursus haec causa non potest etiam
existere, neque ad operandum determinari, nisi ab alia,
quae etiam finita est et determinetur ad existendum et
o-perandum et sic in infinitum. Med dessa ord är det tydligt
utsagdt, att det ändliga alltid har sin egentliga orsak i ett
annat ändligt, och att den nödvändiga följden ur substansen ej
får tagas efter orden. Slutligen påstår Spinoza1), att Gud är
orsaken till allt positivt, men att deremot, såvida något är
negativt, Gud ej är dess orsak. Men nu är ju hvarje modus
ses substansen med en negation eller bestämning; att substansen
ej är orsak till det negativa i modus innebär således, att den
är orsak till modus endast såvida, som denna är identisk med
substansen sjelf. Det deremot, hvarigenom modus är just
denna bestämda, ifrån alla andra åtskiljda modus, har i
substansen ej sin tillräckliga grund, utan blott sitt nödvändiga vilkor
(conditio sine qua non). Om Spinoza detta oaktadt påstår, att
tingen med absolut nödvändighet följa ur Guds väsen, så är
detta en ren inkonsequens. Till Guds väsen hör ingen
negation, ingen bestämning; och att något med nödvändighet skulle
följa ur Gud, utan att höra till Guds väsen, är en ren
motsägelse. Härmed vilja vi dock ej förneka det stora värdet af
Spinozas philosophi. Hans inkonsequens i nyssnämnda afseende
är blott, likaså väl som deh i afseende på attributerna, en nöd-,
vändig konsequens af det bristfälliga i sjelfva hans ståndpunkt.

Bristen hos Spinoza är således den, att han fattar
substansen såsom absolut realitet med uteslutande derutur af all
ändlighet och negation. Alla de pantheistiska och akosmistiska
konsequenser, hvarföre Spinoza blifvit beskylld, hafva sin grund i
denna uppfattning. All individualitet, all frihet försvinner i följd
deraf, att något endast är såvida som det är = substansen,
och deremot icke är såvida det är derifrån afsöndradt. Och

1) Ep. 36,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pantheism/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free