Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kret och fattar sig såsom rent universelt, också är det universella,
d. v. s. det gudomliga. Äfven här innehålla de anförda
cita-terna intet, som kan berättiga till ett sådant påstående. Det
första *) af de anförda ställena innehåller det, att det
philoso-pherande subjektet för att kunna philosophera måste börja med
att höja sig öfver det sinnliga till Ideen (Gud eller det absoluta);
och detta är samma åsigt, som Prof. R. sjelf på ett annat
ställe2) antager, i det han påstår, att philosophien förnämligast
måste rigta sin betraktelse på det icke sinnliga. Vidare yttrar
Hegel, att ideen (naturligtvis också till en början, för det
philoso-pherande subjektet) kan vara mer eller mindre abstrakt. Detta
kan väl ock svårligen förnekas, såvida man ej fordrar, att den
i philosophien oinvigde skall i ett slag uppfatta alla det
absolutas konkreta bestämningar, och sålunda med ens förvandlas till
philosoph. Påståendet, att det gudomliga sjelft skulle antagas
vara abstrakt, vederlägges deremot bäst genom det andra af Prof.
R-s citater3). ”Der freie und wahrhafte Gedanke ist in sich
konkret, und so ist er Idee, und in seiner ganzen
Allgemein-heit die Idee oder das Absolute. Die Wissenschaft desselben ist
wesentlich System, weil das Wahre als konkret nur als sich
in sich entfaltend und in Einheit zusammennehmend und erhaltend,
d. i. als Totalität ist". Att åter, så vida menniskan skall kunna
tänka det gudomliga, detta endast kan ske genom en väsensenhet
dermed, eller derigenom, att hon i Gud «lefver, röres och hafver
sin varelse», torde vara temligen klart. Den, som hos
menniskan förnekar allt gudomligt, måste ock konsequent förneka icke
allenast all philosophi, utan äfven all religion och all-sedlighet.
Men af denna den menskliga tankens väsensenhet med Gud
följer ej, att den såsom mensklig tanke är Gud, eller har
fram-bragt allt objektivt. Tvärtom är det objektiva, empiriskt
före-funna en förutsättning för menniskans tänkande.
Om philosophien således måste erkännas hafva erfarenheten
till sin förutsättning, så frågas, huru philosophien förhåller sig till
1) H. W. YL S. 18.
2) S. 6.
3) H. W. VI S. 22 (§. 14).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
