Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen beträffar förebråelsen för realism och empirism derföre,
att Hegel definierar philosophien såsom en tänkande betraktelse
af tingen (verkligheten), så synes denna förebråelse tillbakafalla
på Prof. R. sjelf, som *) antager samma definition och dervid
anför såsom grund, att ”utom sin verld kan menniskan
naturligen icke gå.”
Prof. R. förebrår ytterligare2) Hegel att endast med
negativa argumenter hafva bevisat tankens objektiva giltighet.
Detta medgifva vi; men påstå tillika, dels att ett positivt bevis
derför är omöjligt, dels att tankens objektivitet icke desto
mindre genom dessa negativa bevis verkligen är bevisad. Det
dialektiska bevisningssättet är till och med det enda, som kan
ega rum för att bevisa en princip. Hegel har i sin
Phseno-menologie des Geistes visat, att det sinnliga vetandet, som
fattar det sinnliga objektet såsom det sanna, motsäger sig sjelft, och
genom denna motsägelse tvingar sujektet att fortgå till en högre
ståndpunkt; att likaledes alla följande ståndpunkter, på hvilka
objektet fattas såsom för sjelfmedvetandet yttre, äro blott
relativa och motsäga sig, ända till den högsta ståndpunkten, hvarest
tanken begripes såsom det objektivas eget väsende. Och
der-med är ock denna ståndpunkt philosophiskt berättigad. Ville
man deremot fordra ett positivt bevis för densamma, så
kunde detta blott ske genom dess härledande ur en ännu högre;
men i och med detsamma vore den förnekad såsom den högsta.
Härmed äro vi inne på frågan om den philosophiska
Metho-den i allmänhet. Vanligen antager man, att philosophien bör
utgå ifrån en sjelfklar Princip, för att derur med logisk
kon-sequens deducera allt det öfriga. Härvid möter då först den
svårighet, att en sådan princip alltid måste vara ett analytiskt
omdöme. Ty hvarje synthetiskt omdöme innehåller en enhet
af åtskiljda bestämningar; fasthålles nu åtskillnaden i motsats
mot enheten, så är principen upphäfd. Att positivt bevisa
principen är omöjligt; ty ett bevis vore dess härledande ur en
högre princip. Är deremot en synthetisk princip obevisad, så
1) S. 6.
2) S. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
