Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är icke hvad det andra är. Genom denna inskränkning är det
tillvarande ett Ändligt. Och denna dess ändlighet ligger icke
allenast i vår tanke, som derom negerar hvad den utsäger om
det andra; utan, då tanken just utgör det tillvarandes eget
väsende, har detta negationen i sig sjelft, är ett i sig
motsägande och visar derigenom utöfver sig på ett högre, Oändligt,
hvarest motsägelsen är upphäfd. Fattas nu detta oändliga blott
såsom motsatt det ändliga, så är det sjelft ett ändligt, emedan
det då har det ändliga utom sig, är begränsadt deraf.1) Det
sanna oändliga är deremot det, som i sig innehåller det ändliga
såsom sitt eget moment; som är begränsadt, bestämdt, men
på samma gång öfvergriper begränsningen och innesluter den i
sig; så att det på en gång är det ändligas princip, och i och
med detsamma fritt och upphöjdt deröfver, I och För$ig~
varande.
Vi hafva här i "största korthet framställt de första och
allmännaste kategorierna af Hegels Logik, för att uti dem gifva
ett exempel på det helas utveckling. Hvad man emot vår
framställning skulle kunna anmärka är, att den är mera
subjektiv än hos Hegel, hvilken framställer kategoriernas utveckling
såsom en utveckling af begreppen sjelfva och icke endast uti
den tänkande. Det är på denna objektiva hållning hos Hegel
som Prof. Ribbings polemik i detta hänseende grundar sig.2)
Det dilemma, som härvid uppställes, är detta: Antingen är den
dialektiska rörelsen blott ett medel för subjektet att komma till
1) På en lägre utvecklingsgrad sker detta derigenom, att det oändliga
fattas såsom i rummet varande utom det ändliga. Men det kan äfven
förekomma på en högre ståndpunkt, i det man nemligen förnekar allt
sammanhang mellan det oändliga och ändliga, vteslnter det ena ifrån det
andra, utan att erkänna deras väsensenhet. Att Hegel förkastar ett »på
andra sidan«, d. v. s. utan all relation till det ändliga, varande absolut,
sker ej (såsom Prof. R. s. 31 påstår) på den grund, att detta absoluta
nödvändigt skulle föreställas såsom i rummet varande utom det ändliga,
utan derföre, att ett sådant absolut ej skulle vara i sanning absolut,
emedan det till sitt väsende vore utom det ändliga. Jemför Erdmann,
Logik, s. 30: Das Unendliche ist das, was die Grenze und Endlichkeit nicht
ausschliesst, sond«rn was als die Mdealität derselben sie vielmebr
einschli-esst, und als aufgehobenes Moment in sich enthält, d. h. was sein eigenes
Ende, seine eigenc Grenze ist.
2) Om Pantheismen, S. 20.
A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
