Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanningen, och kan ej kallas en utveckling af sanningens eget
innehåll. Eller ock har den objektiv betydelse; i detta fall
måsta Hegel antaga, att begreppen röra sig i tiden, hvilket är
en ren orimlighet Detta är nästan detsamma, som om nägon
skulle påstå: Antingen följer det icke af triangelns begrepp,
att dess vinklar äro = 2 räta, eller ock måste triangeln först
vara triangel, innan dess vinklar blifva = 2 räta. Ty lika—
såväl som man i det ena fallet kan tala om en objektiv och
nödvändig följd, som dock ej (utom i subjektivt hänseende)
är tidsföljd, så kan man i det andra fallet tala om en
objektiv Begreppsutveckling, som dock ej är tidsutveckling. Att
begreppen skulle röra sig i tiden och rummet har oss
veterligen aldrig utom af Hegels motståndare blifvit satt i fråga;
men det oaktadt har man allt ifrån Platos och Aristoteles tid
erkännt ett före och efter i begreppet Om vi således
framställt öfvergången ifrån det ena begreppet till det andra såsom
nödvändigt gifven i tänkandets väsende, så bör dock märkas, att,
då begreppen ej äro utom tänkandet, utan äro dettas
väsendt-liga innehåll, öfvergången likasåväl ligger i begreppen sjelfva.
Genom den dialektiska rörelsen fortgår sålunda
philoso-phiens tidliga utveckling i enlighet med Ideens egen
sjelfut-veckling. Resultatet, hvaruti den motsägelse, som låg uti det
isolerade fasthållandet af hvarje underordnad bestämning, är
fullkomligt löst, är just den sökta principen. Denna princip
är ej en abstrakt sats, utan konkret och innehållsrik och
detsamma som philosophien sjelf. Ännu synes den svårighet ligga
häri, att principen, i stället för att sjelf begrunda sina
momenter, tvärtom framstår såsom af dem begrundad. Härigenom
får nemligen utvecklingen den form, som skulle det konkretare
framgå ur det abstraktare, det sanna ur det relativt falska,
fyllnaden ur bristen. Deraf det missförstånd, som delas af
nästan alla Hegels motståndare, att anse honom låta allt konkret
uppkomma ur det abstrakta Vara = Intet Denna det högres
uppkomst ur det lägre, totalitetens ur momenterna, är dock
blott ett sken, som under dialektikens fortgång upphäfver sig
sjelft Det högre uppkommer ej ur det lägre, derföre att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
