Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnekar ett ”Jenseits” i dess abstrakta betydelse såsom ett för
ändligheten absolut främmande, och i stället fasthåller det
gudomliga såsom sig i ändligheten uppenbarande, så följer deraf
ej, att det oändliga och det ändliga helt och hållet
sammanfalla. Tvärtom är det just det ändligas natur såsom ändligt
att endast i en oändlig progress närma sig det oändliga; och
att afskära denna progress, såsom Michelet gör, är ej att lösa
densamma *) Den sanna lösningen kan deremot endast vara
den, att de momenter, som i det ändliga falla utom
hvarandra i den ändlösa progressen, äro i det Absoluta förenade till
enhet och idealitet.
Ännu ett inkast har af Michelet blifvit framställdt emot
antagandet af ett absolut försigvarande och i sig fulländadt
sjelfmedvetande: nemligen att detta antingen i strid mot
He-gelianismens princip måste bestämmas såsom af verlden
oaf-hängigt, eller ock, såsom till sin realitet beroende af det
ändliga, aldrig mer än i en viss grad vara realiseradt, Detta
argument beror på förbiseendet af tidens sanna betydelse. ”Weil
die Dinge endlich sind, darum sind sie in der Zeit. Die Idee,
der Geist ist tiber der Zeit, weil solches der BegrifF der Zeit
selbst ist, das ist ewig, an und fdr sich, wird nicht in die
Zeit gerissen, weil es sich nicht in seiner einen Seite des
Processes verliert”2) Tidens sanna betydelse är således att
vara formen för det ändligas ändlighet. Det absoluta
medvetandet deremot är ej i tiden (då skulle det visserligen
vara beroende af den grad af fulländning, hvartill dess
realisation i hvarje ögonblick hunnit ; men ej heller utom tiden
(ty utom tiden vore åter en tid), utan det innesluter tiden
i sig såsom formen för momenternas realitet. I hvarje tids—
1) Michelet fordrar i full öfverensstämmelse med Hegel cn lösning af
den oändliga progressen; men det sätt, hvarpå han löser den, är
fullkomligt stridande mot Hegels method. Ty ingenstädes hos Hegel finner man en
oändlig progress lösas derigenom, att den i ett visst moment afklippes och
göres till ändlig; utan lösningen ligger fastmera uli den i alla de särskilda
momenterna sig manifesterande, men likaså väl såsom deras idealitet i och
för sig varande enheten.
2) H. W. YU. g 258 Zusatz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
