Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanfalla. Ännu mindre kunde någon fråga vara om godt
eller ondt för en absolut personlighet Att för öfrigt Hegels
åsigt om en nödvändighet i verldsutvecklingen ej upphäfver
begreppet af viljans frihet, är klart; såvida man ej förstår denna
frihet i ren indeterministisk mening, enligt hvilken den ädlaste
menniska ögonblickligen och utan alla förmedlande öfvergångar
skulle kunna förvandlas till den största brottsling, eller
tvärtom den största brottsling till en i det goda stadgad menniska.
Just derigenom bevisar sig det goda såsom i sanning godt, att
den onda viljan emot detsamma ej har absolut sjelfständighet,
utan i följd af sin egen dialektik måste negera sig och i trots
af sig sjelf förvandlas till ett medel för det goda.
Härmed äro de hufvudsakligaste af Prof. R—s inkast
emot Hegel upptagna och besvarade. Hvad som härvid
närmast faller i ögonen är, att Hegels åsigt, sådan den här
blif-vit framställd, i flera hänseenden öfverensstämmer med den,
som Prof. R. uppställt emot Hegel. Äfven Prof. R. yrkar, att
det Absoluta bör fattas såsom konkret öch absolut bestämdtf),
och förebrår till och med Hegel att hafva fattat det såsom
abstrakt Den egentliga åtskillnaden emellan Hegels philosophi
och den af Prof. R. framställda åsigt synes således vara den,
att Prof. R. anser bestämning, enhet i mångfald kunna tänkas
utan negation, relation och motsättning, hvilket deremot
förnekas af Hegel. Vi måste erkänna, att vi i begreppet af en
mångfald utan negation ej kunna finna annat än ett tomt ord,
en logisk fiction. Ty gifves verkligen en mångfald, så
måste (enligt principium identitatis indiscernibilium) de
många på något sätt vara åtskiljda, så att det ena icke är
detsamma som det andra, eller detsamma som enheten. Tillika
måste just uti enheten deras relation vara gifven; emedan utan
denna relation hvart och ett af de många skulle vara absolut,
och således ingen enhet mellan dem vara tänkbar. Och
såvida som hvart och ett af de många är just detta och icke
något annat, så måste en bestämd åtskillnad, en motsats ega
rum mellan dem, hvarförutan de ej vore många, utan blott en
abstrakt enhet Om vi således medgifva, att mångfalden en-
1) S. 96, 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
