Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PROFNUMMER.
(Den för bladet bestämda vrgnett ätmti ej färdig.)
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors för helt pr 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
TILL RUSTiKÆ
Tillegnan.
Här har du då din tidning, Lustiga
Rustika! litet rödare bli väl dina kinder
nu än vanligt, när du ser "det stygga
namnet" stå härofvan blänkande för hela
verlden i stora, feta bokstäfver. Jag har
spelat dig ett litet spratt. Men jag har rätt
att hämnas. Hela denna tidning är ju
ingenting annat än ett spratt spelat mig af
dig’. Förlåt min lilla hämnd; du skall visst
helt snart bli glad och god igen.
Du skall bums bli god igen, jag är
säker derom, så snart jag börjar uppteckna
för dig den glada historien om
o o
Din tidnings upphof
Låt höra!
Det var i första böljan af sommftrefi
detta sköi:a år 1858. Jag koin hein ifrån
fremmande länder, der jag nu hade vistats
med ens i ett par års tid. jag beträdde
åter den finska jorden i Aoo. Der ifjöjde
jag några dagar; jag hade der så många
slägtingar och gamla bekanta, med hvilka
det var kärt att efter en längre skilsmessa
åter sammmanträffa.
Under hufvudtite]|l "slägtingar i Åbo"
bar jag sedan gammalt den lyckan och
vanan att räkna också några, som i dubbelt
afseende kunna ka|las litet aflägsna. Jag
vill här endast omnämna en familj, med
hvilken min slägtförbnnlvlse på långt när
icke uppnår tjockleken af ett
småkusin-«kap, och hvilken dessutom à!ls icke är
boende i Aho, utan ute på landet ett par
mil derifrån. Det har alltid varit en glad
och hjertlig familj, som jag mycket har
hållit af. På fem, sex års tid hade jag ej
haft tillfälle att besöka den, och då jag
nu dröjde i Abo, var det mig ett särdeles
nöje att en vacker eftermiddag se mig
oförhindrad att göra en liten utfärd till denna
familjs täcka landställe.
Jag måste uppriktigt tillstå: alldeles idel
oblandad slägtkärlek var det icke, som nu
dref mig till denna färd. Liten smula
nyfikenhet var der ock med i spelet. När
jag sednast besökte samma familj, voro alla
husets barn ännu små. Det äldsta barnet,
en dotter, var då endast tolf år, men det
var en rar, en yr, en rask, en qvick, en
rolig flicka. Just denna dotter, som jag
alltid hållit i ett lifligt minne, var jag
högeligen hugad att nu få återse som en
ader-tonårig mö. Jag var det så mycket mera,
som ryktet hade fört till mina öron ett
och annat ord, som alls icke varit egnadt
att afkyla mitt intresse för henne. Denna
"henne", det förstås, var du, Rustika!
Jag kastade mig alltså i en schäs, och
ilade med god fart af till–– ja, jag
törs här hvarken nämna gårds eller sockens
namn, ty himlen beskydde dig, flicka, om
verlden finge reda på hvem du är. — I god
tid på eftermiddagen kom jag redan fram.
Hvilken fest for hjertat var det icke att
inträda i ert hus! Hvilka vänliga,
glädjestrålande blickar som emottogo mig! Dina
icke minst, Rustika, och din mors, och
dina begge bröders, och din lilla systers.
Tillochmed tjenstefolket tycktes ryckas med
i den allmänna glädjen och förtjusningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
