- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
51

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke kommer att alldeles fly ur landet.
Det är min fiendskap till finskan!

Kanske ha dock ”finskhetens” målsmän
ännu en annan grund för sina
beskyllningar emot mig. De ha funnit att jag icke
anser sträfvandena för finska språket vara
af en så allt beherrskande vigt och
betydelse i de finska nationalitets-sträfvandena,
som de det förmena. Jag förstår deras
åsigter mer än väl, och förundrar mig
öfver dem alls icke. De fleste af dem ha
egnat sitt lifs bästa krafter åt det finska
språket, de ha med svett och möda
arbetat på dess uppodling, de ha haft svåra
strider att utstå för dess erkännande, de
ha stundom sett de vidunderligaste hinder
lägga sig i vägen för deras bemödanden,
och de ha dock icke förlorat modet, utan
deras kärlek och deras ifver har endast
vuxit med motståndet. Intet under
derföre, om för dem det finska språket
blifvit detsamma som det finska fosterlandet,
om de icke kunna se någonting nationelt
utom detta språk, om de anse att finska
folket just har ingen annan bestämmelse i
verlden, än den att uppodla ett eget språk.

”Såsom ett obetydligt moment i det stora
kulturarbetet försvinner jemte många andra
nationella differenser äfven den, som
ligger i språkdualismen”, har prof. Arppe
yttrat i frågan, och deri har han säkert
rätt. Den dag, då en svensk lexa för
sista gången lästes i en finsk skola; den
dag, då för sista gången en svensk
handling utgick från ett finskt embetsverk; den
dag, då svenska språket för sista gången
lät höra sig i ett finskt bildadt samqväm;
den dag, då den sista i Finland på
svenska tryckta bok utkom; — dessa dagar
skola säkert icke, om de någonsin kunde
komma, af finska folket upptecknas såsom
epokgörande i dess historia. Svenska
folket och Europas alla andra folk, de minnas
ganska föga när det var som modersmålet
intog latinets plats vid deras skolor, vid
deras universiteter, vid deras kanslier. En
sådan förändring går tyst och omärkbart,
och utöfvar i det hela ganska ringa
inflytande på en nations lif. Det är märkligare
händelser, som bilda epoker i nationernas
historia.

Metropolitanus.

Ernst Moritz Arndt,



den outtröttlige tyske patrioten, frihets-
och enhetskämpen, har d. 29 Jan. i Bonn
slutat sitt oroliga och skiftesrika lif,
sedan han d. 26 sistl. Dec. hade fyllt sitt
90:de år.

E. M. Arndt var född i Schoritz på
Rügen år 1769, detta år, då så många
verldsbekante män — Napoleon I, Wellington,
Humboldt, Cuvier, Chateaubriand,
Mehemet-Ali, Soult m. fl. — först skådade
dagens ljus. Efter fulländade studier vid det
då under Sveriges krona lydande
universitetet i Greifswald gjorde han vidsträckta
resor genom Tyskland, Ungern, Italien,
Frankrike och Sverige och offentliggjorde
sina reseiakttagelser i en serie af skrifter,
som utkommo under åren 1797—1804. Den
skarpa observationsförmåga, kritiska
forskning och blixtrande genialitet, hvarigenom
dessa och andra hans skrifter utmärkte sig,
förvärfvade honom snart erkännande, och
han utnämndes 1806 till e. o. professor i
historien vid universitetet i Greifswald. Men
det räckte icke länge innan han fick lära
känna skriftställareskapets obehagliga sidor.
Genom en historia öfver lifegenskapen i
Pommern och på Rügen uppväckte han först
emot sig en gräslig förbittring från den
pommerska adeln. När han sedan 1806
utgaf sin ryktbara bok ”Geist der Zeit”, i
hvilken han med glödande patriotism sökte
att uppväcka en fosterländsk anda och
framkalla en resning emot Napoleon, hvars snara
fall han profetiskt förutsade, ådrog han
sig den store kejsarens förföljelse, och
efter slaget vid Jena måste han fly undan
till Stockholm. 1809 återvände han
derifrån, under namn af språkmästar Allmann,
tillträdde 1810 åter sin profession, men
måste följande år, då kriget ånyo hotade,
taga afsked. Kort före 1812 års krig
begaf han sig till S:t Petersburg, och kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:47:45 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/papplyktan/1860/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free