- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
52

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der i beröring med flere betydande män,
hvilka gemensamt arbetade på Tysklands
befrielse från det fremmande oket. Ibland
desse var den ädle preussiske ministern
frih. v. Stein, och denne biträdde han
sedan genom att i en mängd flygskrifter
uppväcka hat emot förtryckarne och enthusiasm
för oberoende och fädernesland. Äfven
genom sina dikter bidrog han vid denna
tid i betydlig mån till framkallande af
patriotiska känslor, och ännu i dag höra flera
af dem, t. ex. ”Was ist des Deutschen
Vaterland?”, ”Der Gott, der Eisen wachsen liess”,
”Was blasen die Trompeten? Husaren,
heraus!”, till tyska folkets mest älskade sånger.

Efter Napoleons fall återvände Arndt
till Tyskland, lefde i Rheinländerna och
utgaf 1815—16 i Köln en tidskrift: ”der
Wächter.” 1818 blef han kallad till
professor i historien vid det nya universitetet
i Bonn. Men redan följande blef han
invecklad i en långvarig undersökning
rörande ”demagogische Umtriebe”,
suspenderades från sitt embete, blef slutligen
frikänd, men likväl tills vidare förbjuden att
tjenstgöra. Emellertid var han oafbrutet
sysselsatt såsom skriftställare, och utgaf
en stor mängd arbeten, hvaribland särskildt
här må nämnas en ”Schwedische
Geschichten unter Gustav III und Gustav IV Adolf.”
Först efter 20-årig suspension erhöll han
af konung Fredrik Wilhelm IV tillåtelse
att ånyo hålla föreläsningar, och blef
tillochmed rektor för universitetet samt prydd med
ordnar och band.

Redan nära 80 år gammal, men ännu
med sin penna deltagande i dagens frågor,
valdes Arndt i Apr. 1848 till deputerad i
Frankfurter-nationalförsamlingen. Vid det
andra sammanträdet helsades den gamle af
hela församlingen högtidligen välkommen
och man uttryckte det tyska folkets
erkänsla och tacksamhet för hans stora
förtjenster på en tid, då det fordrades mod
för att bekänna sig till sitt fädernesland.
För denna församlings stormiga debatter
räckte emellertid den eljest nog så raske
gubbens krafter icke till. Hans deltagande
inskränkte sig till endast några korta och
kraftiga tal. Han röstade med det
Gagernska partiet, och med hela detta parti
utträdde han också från församlingen d. 21
Maj 1849. Sedan dess fortfor han ända
till sednaste tid, ehuru allt mera sällan,
att utsända ett eller annat kraftigt kärnord
till lifvande af den tyska fosterlandskänslan.
Hans sednaste födelsedag var ihågkommen
af hela Tyskland; från alla håll fick han
emottaga lyckönskningsskrifvelser och
hedersbevisningar. Med anledning af denna
dag hade han för afsigt att utgifva en ny
upplaga af sina samlade dikter, men detta
företag fick han sjelf icke mera fullborda.

U.

De nyaste expeditionerna till Nordpolen.



(Se N:o 6.)

D. 23 Aug. 1850 upptäcktes på Cap
Riley de första spåren efter Franklin. Denna
udde utgör yttersta spetsen af en halfö i
närheten af Wellington-kanalen, hvilken
ifrån Barrows-sund löper emot norden.
Kapten Ommaney fann här segelduk och linor,
tillhörande kungliga marinen, ben efter
nötboskap, svin och får, och fem ringformiga
vallar af sten, hvarochen med två eller
tre flata stenar liggande i midten. Allt
detta måste anses vara lemningar efter
Franklin, och stenvallarne med de flata
stenarne i midten gjorde det sannolikt, att
Franklin d. 29 Aug. 1845 hade befunnit
sig på denna punkt. Han hade nemligen
blifvit anbefalld att på den dagen anställa
magnetiska observationer, och hade för att
fästa linor och uppställa sina instrumenter
behöft sådana stenvallar och flata stenar,
som man fann på Cap Riley.

En eller två dagar sednare upptäckte
hvalfångaren Penny på Beechey-ön i
Wellington-kanalen Franklins första
vinterqvarter. Här bar allt så tydliga vittnesbörd,
att intet tvifvel var möjligt. Utom toma
köttfastager, ett observatorium, en smedja,
fann man en anvisning till meteorologiska
observationer, skrifven med kapten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:47:45 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/papplyktan/1860/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free