- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
53

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fitz-James’ handstil, en pappersbit med
kirurgen M Donalds namn, samt tre grafvar, i
hvilka hvilade, enligt påskrift, en matros
från Erebus och två från Terror. Franklin
hade lemnat detta vinterqvarter sent på
sommaren och det i stor brådska. Hans
långvariga qvardröjande intygades af de
djupa fåror, hvilka hans slädor hade
lemnat i snön, soin således redan måste ha
varit uppmjukad af solen; till hans
plötsliga uppblott kunde man åter sluta deraf,
att vid ett tält linorna hade blifvit
afskurna, och att flera nyttiga saker, bl. a. en
jernugn, hade blifvit qvarlemnade. Att
manskapet för öfligt hade befunnit sig väl,
derom vittnade åtskilliga små anläggnin-

O O O

gar, som hade blifvit gjorda endast för
nöjes skull.

Ibland dem, hvilka sökte Franklin,
befann sig en modig Irländare, som bestämdt
hade lofvat att icke återvända, förrän han
hade funnit do. borttappade eller upptäckt
den nordvestliga genomfarten. Det förra
af dessa ändamål förfelade ban, men det
sednare lyckades ban uppnå efter att ha
genomgått de gräsligaste faror. M’Clure
— så hette denne man — hörde till dem,
hvilka hade Behrings-sund till utgångspunkt
för sina forskningar. Framträngande mot

O ~

öster, kom ban till en kanal, som emellan
ön Melville och genom Banks-kanal leder
till det breda Melvilles-sund, i hvilket
Bar-rows-sund — en fortsättning af
Laucaster-sund, som utgör det ostliga inloppet till
polarhafvet — har sitt utlopp. D. 26 Okt.
1850 anlände M’Clure på isen till en punkt,
soin enligt astronomiska beräkningar måste
vara stranden af B.irrows-sund. Ett år
sednare företog M’Clure en fotresa på isen
till den vik vid ön Melville, der Parry
under vintern 1819 och 1820 hade
herber-gerat sina fartyg. Genom andra fotresor
uppdagades vidare, att omkring
Bankslandets sydliga spets ännu en annan
kanal, af M’Clure benämnd "Prinsens af Wales
sund", leder in i Melvilles-sund.

I stället för en nordvestlig genomfart
hade man sålunda funnit två genomfarter,

men upptäckaren kunde icke begagna
någondera för sitt fartyg. För att skydda
si:i för isblock af den fruktansvärdaste
be-skaffenhet, som han någonsin sett, hade
ban lagt sig för ankar på norra sidan om
Banks-landet. Förfärliga ismassor höllo
honom der inspärrad under tvenne somrar
och tvenne vintrar. Den tredje våren (6
Apr. 1853) anträffades ban af en officer
från ett annat skepp, och med dennes
tillhjelp utförde M’Clure det vågade
företaget att på isen vandra till kapten Kellett i
Wellingtons-kanal. Kellett befann sig i
samma läge, och jemte honom öfvergåfvo
också Beloher och Kichards sina fartyg.
De kommo slutligen till öppet vatten, gingo
der ombord på ett fartyg, och England
upplefde nu det oerhörda skådespelet, att
få pä en gång se fyra kaptener
hemkomma, hvilka hade lemnat sina fartyg i
sticket, infrusna i isen.

Hvarken M’Clure eller hans
olyckskamrater hade erfarit det ringaste rörande
Franklin. De på Beechey-ön funna spåren
förledde till efterspaningar i den högsta
norden. Penny hade berättat, att han på
andra sidan denna ö hade sett ett öppet
haf. En märkvärdig mängd af djur, —
hvalrossar, isbjörnar, vargar, räfvar, renar
och sjöfoglar af alla slag — hade också
visat sig der. Var det icke möjligt, och
i hög grad troligt, att Franklin, trängande
sig från Beechey-ön ut i detta öppna haf,
hade uppnått mycket höga breddgrader,
och att återvägen hade blifvit honom
till-spärrad genom is? Denna tro blef alldeles
allmän, och till följe deraf vände man hela
uppmärksamheten emot den högsta norden
och försummade de öfriga trakterna.

D:r Råe hade engång varit alldeles nära
den trakt, der man, såsom un visar sig,
hufvudsakligen hade bort söka. Denne
out-tröttelige resande har gjort icke mindre
än fyra resor till fasta landets arktiska
kust. för att förskaffa verlden visshet om
besättningarnes på Erebus och Terror öde.
Endast derigenom, att Eskimoer hade för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:47:45 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/papplyktan/1860/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free