Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Inledning. — »La vie surchauffée"» och Paris från i dag.
längtar man tillbaka, så snart man är innanför dem, gnatar man
missbelåtet öfver allt hvad som är annorlunda än det borde vara.
Men man gnatar som man gör det öfver hemmet, då vintern är
långvarig och kölden stänger dörrar och fönster, så att dammet
samlas och blåsten slår ner och drifver ut kakelugnsröken i rummet.
Man hänger ändå fast vid detta hem, man vet huru skönt det skall
bli, när våren ändtligen en gång lyser in deri.
Man hänger fast vid Paris af samma anledning. Hvad som är
dekadanssjukt deri och dumt och löjligt, hör till en period, som
slutar, men allt slutar ej med den, det är att hoppas. Det kan
finnas ögonblick, då man misströstar. Det vanvettigas Galopp går
allt vildare och vildare för förstärkt orkester. Under allt dess
sprattlande och oväsen finnes dock en rik anledning till förväntningar,
och det är, att hvad man mest träffar på är icke dåsighet och död,
utan tvärtom på sätt och vis ett öfvermätt af lif.
Det är just »la vie surchauffée», som är det moderna Paris’
egendomliga karaktärsmärke, detta lif öfver förmågan med hjernan
funktionerande under ohejdadt högtryck, med alla nerver hamrande
i ständig spänning. Parforcejagten tillhör den stora staden. Ingen
segrar i dess existenskamp, som icke förstår att löpa så att han kan
löpa förbi rivalen. Men en sådan fart är sund och naturlig, den
har ändå lugn öfver sig, ty den har ett mål. »La vie surchauffée’s»
väsen deremot är rastlöshet utan mål, myggans förtviflade dans
rundt omkring ljuset, tills hon har brändt vingarna, det febersjuka
barnets käx efter leksak på leksak, för att bryta sönder dem och kasta
bort dem igen i samma ögonblick som det har fått dem i handen.
Verne har berättat om experimentdoktorn Ox, som fyller
Brabanter-nas stad med eld, så att alla dess lifsfunktioner potenseras upp till en
svindlande höjd. Den tröga flamska naturen blossar upp i ljusan
låga, man lefver på en dag mer än man förr lefde i åratal. Med
det moderna Paris anställer en annan doktor Ox experiment af
liknande art Han är ännu mera mystisk än sin brabantske kollega,
han är sjelfva århundradets ande. Och hans experiment är också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
