Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Arenalif på modet.
tågsförgyllning med nya meriter. Nu återstår blott ett enda steg
att taga för att det hela skall bli fullständigt. På svärdsidan är det
omöjligt att komma längre än man kommit. Det fins för den
manliga faubourg- och boudiné-eliten ingen syssla, som g^r ett sådant
anseende som att spela clown, det fins ingen uniform, som är mera
eftersökt än stalldrängens. Som qvinliga artister har den mondaina
circus deremot hittills måst nöja sig med stjernor från miss
Pâquerettes sociala sfer. Det är en ofullkomlighet, som måste afhjelpas.
Den är grundad på fördomar, som ej längre tillhöra tiden och som
utan tvifvel också hastigt skola försvinna. Trapezhertigarnes damer
började med att begära särskilda föreställningar för sig, så att herr
Molier måste ge två serier, en för den äkta societeten och en för
den andra. Liksom denna åtskilnad visade sig opraktisk och
ohållbar, skall man också inom kort slunga betänkligheterna vid att ta
aktiv del i den pikanta sporten. Baronessan Pschutt skall från
åskådareplatsen stiga ner på arenan, kläda sig i trikå och göra sina
konster vid sidan af sin herr gemål. Man förbereder sig redan i
sina salonger. Hertig de Mornys syster, den unga markisinnan de
Belboeuf, har trapezet hängande i taket i sin boudoir och låter
fotografera sig som svart clown för sina vänner. Hon är modets
drottning, liksom hennes bror är första lejonet bland boudinéerna,
hon skall nog förstå att visa sin societet den väg, som ligger
utstakad för den.
Och hvem vet då, huru långt man möjligen kan komma, innan
århundradet riktigt slutar, hvem vet, om ej herr Moliers genialiska
innovation endast är den första lilla begynnelsen till något mycket
stort. Arenans aera är invigd med den privata circus, men är det
säkert, att de stora konstnärernas äregirighet i längden skall kunna
tillfredställas inom dess trånga skrankor? Medvetandet af förmåga
kan ej existera utan behof af att göra den gällande och se den
erkänd. Den äkta talangen spränger ständigt fördomens bojor och
låter ej af någon falsk blygsel hindra sig från att bege sig ut på
offentlighetens vidsträckta område, der den är hemma. Den dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
