Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Parisermiddagar. 85
doft och eggar esprit’n. Man håller icke tal, men man kåserar,
liksom man gjorde i de gamla salongerna. Man börjar i det samma
soppan serveras, och man begagnar tiden ; man vet, att när
desserternas rad är slutad, är också intimiteten förbi. På andra sidan om
matsalens tröskel möter man åter det oundgängliga vimlet och
salongens banala omnibuspladder. Men parisaren, elit parisaren
väl-förståendes, älskar kåseriet. I det har från forna tider hans
sällskapslifs bästa dragningskraft legat, och det är ännu icke glömdt,
det har endast som all annan aristokrati måst finna sig i att se sin
domän inskränkt. Vid middagsbordet odlas ännu denna konst, ty
en konst är det, just den mest äkta parisiska af alla. Och äfven
af den anledningen är middagsbordet parisarens älskling.
Hans behof af dess förtroliga lugn och anspråkslösa elegans
som motvigt mot allt det förgyllningsprål, hvarmed millionen har
utpyntat umgängesformerna, har efterhand utvecklat en institution,
som kommit att spela en betydande roll i det moderna pariserlifvet.
Det är de s. k. »diners mensuels», sammankomster af små exklusiva
kotterier, om man så vill, hvilka personliga sympatier och
gemensamma intressen förena med hvarandra och som på basis häraf
mötas en gång i månaden i en stilla restaurationssal för att, medan
man äter tillsammans, under iakttagande af vissa frimurareceremonier
odla den gamla kåserikonsten.
Ursprungligen voro dessa middagar en uppfinning af enskilda
literära och artistiska kretsar, men saken har slagit an till den
grad, att deras antal under de senare åren blifvit legio och att de
kommit att omfatta om icke alla samhällsklasser, så åtminstone inom
en viss societet hela det Paris, som räknas. För en parisare, som
lefver litet med och intar den minsta framskjutna position, är det
lika oundgängligt att vara medlem af en »middag», som det för
boulevardieren är att tillhöra en cercle. Till och med de mest
kända personligheter förakta ej dessa oaser i sällskapslifvets
banalitetsöken. »Diner Bixio» samlar vid samma bord Alexandre Dumas,
Sardou, Legouvé, Labiche och Meisonnier. De ha der till kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
