Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två typer. hi
till och med en kort tid har tillsnyltat sig en sådan plats i
solskenet, att han har varit vid en utländsk ambassad. En annan gång
är det en medarbetare vid en stor boulevardtidning, som
öfverbevisas om att ha tagit förskotter vid redaktionskassorna i en mängd
af sina kollegers namn. Men sådana fall äro dock undantag. Le
bohème noir inlåter sig mera sällan på det kriminala än
rasta-qouèren, han går ogerna utom det mer eller mindre tvetydiga. Om
han håller sig till det, kan han hålla sig länge uppe bland
tout-Paris. Umgänget är så löst och lätt, parisarens svaghet för ett
älskvärdt sätt är så stor. »Que voulez-vous», lyder svaret, när
ryktet om den svarte bohêmien’ens meriter kommer till hans vänner.
»Jag vet nog att det berättas si och så om honom, men — c’est
un excellent garçon.»
Just derför lider det moderna parisersamhället säkerligen mera
af denna nya, inhemska typs parasitbett än af rastaqouèrens. Ville
man börja en rensning, borde man alltid börja med honom. Men
äfven den skulle bli bli en rensning af Augias stall. Städerna ha
den befolkning, som passar för dem. I guldkalfkultens metropol
vid Seinen, på den moderna parisiska boulevarden äro rastaqouèren
och le bohème noir en naturnödvändighet, ett ogräs, som man
måste låta växa, emedan det endast kan afmejas med sjelfva hvetet.
Vi vilja se litet närmare på ett par exemplar af dessa båda raser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
