Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rastaqouèren. HJ
personligheter, med hvilka han kommit i beröring, specielt
medlemmarne af vår internationella literära förening, och han hade till
detta företag försäkrat sig om ett konstnärligt bistånd, som var
oskattbart. André Gill hade lofvat- honom att förse biografierna
med vederbörandes karrikaturporträtt. Det skulle tryckas i färger på
första sidan af det eleganta lilla separathäfte, hvarje särskild biografi
skulle omfatta, och förses med allegoriska attribut, som
karakteriserade personen. Dessa småhäften skulle säljas i alla parisiska
tidningskiosker och då verket hade internationelt intresse, naturligtvis
också i utlandets större städer. Priset på häftena skulle bestämmas
till endast tjugu centimer, för att de skulle kunna tränga ner till
alla samhällsklasser och verkligen göra den propaganda för den
biograferade celebriteten, som han förtjenade. Man hade, så framt
man Önskade tagas med, endast att lemna honom sin fotografi, så
att Gill skulle kunna teckna porträttet efter den, samt meddela
honom de vigtigaste statistiska data af sitt lif och sina önskningar
beträffande de allegoriska attributen. För de biograferades räkning
skulle tagas aftryck på fint velin. Priset för dessa aftryck var satt
till en louisdor; om hvar och en tog fem à tio sådana aftryck,
hade bokhandlaren, som skulle utgifva arbetet, beräknat, att förlusten,
som det så billiga ordinarie försäljningspriset måste medföra, ungefär
skulle bli betäckt. Han hade förteckningen öfver de redan vunna
velinsubskribenterna på sig, och för att man ej skulle ha vidare
besvär af saken, inkasserade han gerna de respektive småsummorna
med det samma. Öfverst på listan stod den portugisiske
kammarherren, som hade önskat femtio fina exemplar, men eljest gick
teckningen i allmänhet endast ut på tio. Man kunde också ta fem,
sade han, det var ju ändå ej hufvudsaken. Och han förstod så
vältaligt att framhålla sitt arbetes förträffliga sidor, han hade att
nämna så många celebriteter — ända upp till ministrar och
minister-residenter — som skulle med in i verket. Det var ej många han
gick ifrån med oförrättadt ärende. För att vara en älskvärd
kollega till behag, subskriberade man åtminstone på ett exemplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
