Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Le bohème noir.
motsatta, men allesamman framställande affärens briljanta sidor med
så öfverbevisande effekt, att tidningen ensam för sin del förtjenade
en half million på den.
Allt detta kan naturligtvis ej göras utan en viss talang, och
Vassy hade också på sitt sätt mycken talang. Det är i allmänhet
ej det le bohème noir saknar; det är tvärtom det, som gör rasen
farlig, gör det möjligt för den att borra sig in och öfversvämma
pariserlifvet. Om de vore dummerjönsar, skulle verldsstadens kamp
för tillvaron snart köra ner dem till bottnen, så att de aldrig
komme upp mera. Men det är just olyckan, att de på grund af
sin talang alltid komma ofvanpå igen och sätta sig fast deruppe
och sprida ut föruttnelse öfver hela samhället. De äro ofta ej
utan en viss energi. Vassy var, sedan han lemnat Figaro, ständig
medarbetare i fem, sex tidningar i sender, och det gick sällan
någon dag utan att han lemnade en artikel till dem alla. Han
producerade utan ansträngning, emedan det ej var något af honom
sjelf i hvad han skref. Ej heller saknade han en viss humor; äfven det
ha les bohémiens ofta, men väl att märka, den humor, som härrör
— icke af ett älskvärdt, friskt lynne, utan af en förmåga att grina
åt allting, emedan det ej fins något, som man har respekt för. Han
såg ut som en Mefistofeles, och det var en mefistofelisk gadd i alla
hans qvickheter. Han var mycket svag för att posera som farsfigur
från Palais-Royal. På alla kaféer betalade han med ett bonmot och
ett par ord i tidningen naturligtvis, då det passade sig. Då han
under kriget gjorde affärer med en uppfinnare af pappharnesk, var
det alltid hans vana att, när han på en eller annan af de stora
restauranterna hade ätit en gentil middag, ropa till sig uppassaren
och säga: »Jag har inte en sou i fickan. Men jag har ännu ett
harnesk qvar — vill ni ha det?»
Det var dessa harnesk, som blefvo begynnelsen till hans
glanstid. Han skref den tiden i ett blad, »Peuple souverain», som sedan
har försvunnit, men som spelade en viss roll på krigets tid. Jules
Favre sökte en dag hufvudredaktören på kontoret, men träffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
