Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnen och deras uppfostran. 155
predikade den bibliska förmaningen: »Föröker eder och uppfyller
jorden», och att man insåg denna förmanings skriande aktualitet.
Men hvad man vill att nästan skall göra för det helas skull, det
finner man, då det gäller ens personliga intressen, alltid
undanflykter för att ej göra sjelf. Och resultatet tilltar derför i
utsträckning ; år för år minskas, proportionelt åtminstone, antalet af de barn,
som komma till verlden i Paris.
Men det är icke nog med det. Samtidigt gör döden bland
dessa pariserbarn härjningar, som skulle väcka förfäran, om man
riktigt kunde tränga till bottnen af saken. Icke fjerdedelen af dem,
påstås det till och med, komma öfver den spädaste åldern. Om
nu också denna uppgift är öfverdrifven, fins likväl här en
kräftskada på det franska samhället, som det är mer än förvånande att
man först nu har fått upp ögonen för. Dödlighetsprocenten är i
alla händelser onaturligt stor, och hvarför den är det, behöfs ej stor
djupsinnighet att inse; en tillräcklig anledning ligger i de
omständigheter, hvarunder den nyfödde gör sitt inträde i lifvet.
Han är från samma ögonblick han kommer till verlden och i
de flesta fall under hela sin uppväxande tid beröfvad sin naturliga
beskyddarinna, han tages ifrån modern samma dag han födes. Det
är så åtminstone hos den långt öfvervägande pluralitetén, hos
arbetaren, hos den lägre bourgeoisbefolkningen, hos alla de icke
absolut välmående klasserna; ja, till och med bland de välbergade
klasserna är det ofta icke annorlunda. Qvinnans ställning i det
parisiska samhället är ju en alldeles exceptionel. Hemmets värf
tillfalla henne endast på köpet och inskränkas till det minsta möjliga:
hon är först och främst sin mans kompanjon i affären, stundom den
af de två, som har det mesta att göra med den. I butiken och
kaféet sitter hon ständigt vid kassan, från det den första kunden
kommer, tills den sista går, för böckerna och kontrollerar med sin
inqvisitoriska blick, att ingenting glider ur sina fogar. Inom
arbetareklasserna har hon sitt yrke vid sidan af mannens, vanligen det
arbete, som ger den solidaste grunden till den gemensamma kassan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
