Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Barnen och deras uppfostran.
febern skakar honom värre och värre, medan skolklockan slår
timme efter timme. Hans middagsmat skjutes in till honom genom
luckan. Det flottiga diskvattnet och det svarta fårköttet, som ligger
stelnadt i grå talg, vämjes han endast vid. Då drängen från köket
frampå qvällen kommer för att hämta tallrikarna och finner maten
orörd, är det: han, som kommer på den idén, att fången måste
vara sjuk. Fångvaktaren tittar dit in igen. Han inser, att det kan
gå på tok med gossen, om han sitter qvar der om natten, och
reglementet tillåter icke, att hans fångar dö. Han skickar med ett
par ord René tillbaka till »le surveillant général». — »Godt», säger
denne, »du skall få komma på sjukafdelningen, men om doktorn i
morgon förklarar, att du är frisk, köres du ögonblickligen ifrån
lycaeet.»
Stackars René, hans öde vill honom icke så väl. Han ligger
i månader mellan lif och död, och han måste stanna flera år i
internatet. Då dessa lidanden ändtligen äro öfverståndna, då han
lemnar det med en lysande studentexamen och skyndar hem till
solskenet, som han tror väntar honom der, finner han
barndomsväninnan, som en gång skulle bli hans brud, gift med moderns
forne älskare, hans nuvarande correspondent. Han träder in i lifvet
med sin gamla ammas griftetal: »Stackars gosse, du måste göra
som hela verlden, lefva med ett hjerta, som ständigt blöder.»
Det är möjligt, att han på sitt sätt kommer att stå rustad
gentemot detta lif. Robert Cazes roman meddelar ingenting derom,
den slutar der skolan är till ända. Men rustad med det, som är
den bästa styrkan: ungdomens frimodiga lefnadslust, kommer han i
alla fall icke. Det är just denna skatt af lycka, som internatet
röfvar. Gossen är gammal, när han lemnar det; han har kanske
reda på åtskilligt, som kan vara honom till nytta, men han har
också reda på mycket, hvarom han aldrig borde ha haft någon
aning. Af allt hvad som gör uppväxtprocessen normal och
uppehåller honom under de unga år, då lifskrafterna jäsa, af barnslig
tro och blossande hänförelse och heliga ideal har han i de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
