Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Parisiska äktenskap. 199
från sin födelse, uppväxt midt upp i dryckenskap och utsväfningar,
har hennes lefnadsbana blifvit hvad den nödvändigt måste bli. En
berömd bildhuggare drog henne en natt upp ur rännstenen utanför
Bal Ragache. Han fann henne lika präktig som modell och som
älskarinna. Högväxt, fin, »la bouche en are, le front solide», med
armar och skuldror, som ännu voro litet magra, men just derför
ypperliga för hans Saphostaty. Och qvinnan sedan! Hvad man
kunde draga ut af denna pierre à feu, denna klaviatur, der det ej
saknades en not. »Hela lyran», som poeten La Gonnerie sade.
Han tog henne från bildhuggaren, och från honom vandrade hon
vidare till andra, målare, författare, personer med talang; hennes
specialitet var en passion för denna verld. En ledsam historia
hade hon med gravören Flamant; han gjorde falska sedlar för att
skaffa pengar till hennes lyx. Han kom på tukthuset, hennes
oskuld blef ådagalagd, och hon slapp undan med de sex
månadernas arrest i Saint-Lazare. De hade endast gjort reklam för henne.
Hon hade tagit sig förträffligt ut i sin lilla fängelsemössa, och
boulevardtidningarna berättade vidt och bredt om hennes svar till
rättens president och hennes sista helsning till Flamant, då
gendarmerna förde bort honom efter domen : » Leds inte, min vän —
leds inte!» Hon blef härigenom lancerad i den eleganta verlden,
hon tog älskare per månad och vecka, och hon lät betala sig bra.
Med tjugu år bakom sig af en sådan förtid är det hon blir
hjeltinna i Daudets roman. Den unge provençalen, hon denna
gång fångar, var nyss född, då hon stod modell till Sapho. De
träffa hvarandra på en maskerad hos en målare på modet, hon
förälskar sig i hans ungdom och omedelbarhet, han blir yr i hufvudet
af de avancer hon gör honom, och de följas efter balen åt hem
till hans studenthotell på den venstra Seine-stranden. Han bor
högt, han bär henne upp. Första våningen går som en lek, han
är lycklig öfver den börda, som två vackra, nakna armar binda om
hans hals. Men den andra föreföll redan längre och icke så
behaglig. Hon blef tyngre efterhand, hennes örhängen, som först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
