Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 De stora rätts-sessionerna.
hållets namn utkräfva straff på syndaren. I dödlig ångest, med
händerna betäckande sin panna och adamsäplet bultande som en puls,
följer den anklagade hvart och ett af hans ord, alltjämt i förhoppning
att någonting skall bli glömdt, en eller annan graverande
omständighet öfverhoppad, så att den icke fäller. Men ingenting glömmes
och ingenting mildras. Bevis knytes till bevis, motsägelse lägges till
motsägelse, och i andlös tystnad som sfinxerna på tolfmannabänken
ser publiken skräckscenerna burna af anklagarens vältalighetsström
träda fram och forma sig till lefvande bilder. Sedan kommer turen
till advokaten. Är hans klient af Marquelet- eller Marchandon-ras,
måste han förfoga öfver stor talang för att klarera svårigheterna
vid den uppgift, som är lagd på hans skuldror, men har han t. ex.
en M:me Clovis Hugues att försvara, hvilka triumfer skall då ej
en sådan dag kunna inbringa honom! Man applåderar, man tjuter
af jubel som en parterr i extas.
Hans ord äro de sista, som talas under förhandlingen. Juryn drar
sig tillbaka för att dryfta saken sins emellan och bli ense om domen
den har att fälla. Sammankomsten suspenderas, det kan dröja i
flera timmar, innan de tolf komma tillbaka. Men publiken stannar
och väntar; den väntar till öfver midnatt, om så behöfves. Luften
i salen är förfärlig, genomsyrad af dam och svettångor, hettan
tryckande qväf. Ingen märker det i den feberspänning, under hvars
inflytande man är. Den största sensationen återstår, för intet i
verlden vill man gå miste om den.
Och ändtligen höras nu de begge döfva slagen, som förkunna
juryns återkomst. Långsamt, en i sender, intaga de åter sina
platser. Man lutar sig fram för att läsa domen i deras ansigten,
men lamporna brinna matt och skumt, ingen kan se. »Assis!
Assis!» ropas i kör från alla håll, men alla bli stående.
Presidenten ringer, »Jag ålägger publikum den djupaste tystnad, och
jag erinrar om, att hvarje tecken till bifall eller ogillande är
förbjudet», säger han. Han vänder sig derpå till chefen för juryn
och uppmanar honom att läsa utslaget högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
