Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris i sommardrägt. 271
fins en solstråle att fånga. Det fins ett bolag, som ställer ut
stolar rundt omkring i Boulognerskogen, i parkerna och
Champs-Elysées avenyer och hyr ut dem för två sous till de sittlystna.
Det fins tusentals sådana stolar, och affären inbringar flera hundra
tusen francs om året. Ingen stor stad har så många icke allenast
offentliga, utan också privata trädgårdar inom sina murar som
Paris. De gamla äkta pariserhotellen sakna dem aldrig. Och till
och med i arbetareqvarteren bereder man plats för ett hörn med
ett par popplar, en liten gräsmatta med en blomsterrabatt »entre
cour et jardin» eller åtminstone ett minimum af natur: trälådorna
med slingerväxter på balkongen.
Men man nöjer sig icke härmed. När den lille bourgeois’en
börjar närma sig välstånd, hyr han sig för en femtio francs om
året sin egen trädgård ute i de minst befolkade qvarteren, på
gränsen mellan stad och land. Det är det förberedande stadiet
till realiserandet af den stora pariserdrömmen som belöning för
ett helt lifs arbete: förvärfvandet af en helt liten egendom i sjelfva
villa-banlieuen. Om söndagen efter dagens värf, under de qväfva
sommaraftnarna drager han med hela familjen ut från
butikfängelset, ut till »trädgården», och hur liten och fattig han än
är, ett par buskar i hörnen, ett par salad- och rädisland kanske
allt som allt, har parisaren alltid fantasi, han tror sig ändå vara
på landet, och han har kommit dit utan att betala jernvägsbiljett.
Det är en vigtig sak, när man förtjenar litet och ändå skall
samla besparingar. Man har då ej lof att vara anspråksfull, man
hjelper sig som man kan. Då det ej kan låta arrangera sig på
annat sätt, gör man som kaptenen i Levallois. Midtemot husetT
der han bodde, var en liten trädgård, som han hade ett
passioneradt begär till. Men den kostade hundra francs om året, och
det var för stor utgift för hans pension. Egaren var emellertid
en hygglig karl, som på samma gång förstod att vara om sig.
Han gaf, tills han fick den uthyrd, kaptenen nyttjanderätt till
trädgården emot att han höll den i ordning. Det hade de båda två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
