Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 Paris i sommar’drägt.
nytta af. Från morgongryningen till fram på förmiddagen
lunkade kaptenen omkring i träskor och halmhatt och gräfde och
planterade och rensade och band upp, så att svetten lackade om
honom. Derpå gick han på sin byrå, kom hem om aftonen och
gick till sängs med hönsen för att stiga upp igen följande morgon
vid det första hanegället och fortsätta med sin trädgårdsodling.
Han hade på det sättet allt hvad han önskade, och egaren hade
en trädgårdsmästare, som han omöjligen kunde få maken till.
Men slutligen kom en, som betalade de hundra francs. »Det
kommer att göra den stackars kaptenen ondt,» sade egaren, då
han skref under kontraktet och främlingen fick veta historien.
Äfven han var praktisk. »Ni behöfver inte alls tala om något
för kaptenen,» sade han. »Jag är inte rik och kan mycket väl
behöfva spara in en gartner. Det är ingen fara för, att han och
jag ska’ stöta samman; jag kommer bara hit om aftnarna, då
han sofver.» Och sålunda fortfor det att vara som hittills.
Hvarje morgon, när solen steg upp, gick kaptenen öfver i »sin»
trädgård och ref och arbetade ett par timmar, stolt öfver att
traska omkring i det våta gräset och fylla sina lungor med dofter
från de uppgräfda rabatterna; och hvarje afton kom den gamle
herrn fredligt och stilla och satte sig under buskarna, som kaptenen
hade klipt, och luktade på blommorna, som han hade vattnat.
Bakom la vie surchauffées stojande stim inrymmer Paris
också detta slags existenser. Man ser honom endast sällan under
säsongen, denna stilla, arbetsamma figur med de små anspråken
på lifvet och ett barns förmåga att njuta af det.
Boulevardbullret och rastaqouèrelarmet öfverröstar det ringa oväsen han
gör af sig. Men han är värd en närmare bekanskap. Han är
kanske kälkborgerlig i mångt och mycket, medelmåttig i allt och
framstående i intet, men han är ändå på sitt sätt den solidaste
och äktaste parisaren, hörnstenen i verldsmetropolens
praktunderverk, som skulle ha ramlat många gånger för de stormar, hvilka
öfvergått det, om det ej hade haft så fast och ärlig grund att stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
