Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Paris utanför Paris.
omöjligt att acklimatisera sig utanför deras egen jordbit som
parisarne. De äro som hjelplösa barn i hvarje främmande omgifning,
de lefva endast i sin egen gata eller der de kunna flytta den med
sig. Men allra mest hjelplöst, allra mest bortkommet af dem alla
är just det boulevardens och premièrernas tout-Paris, som på egen
grund känner sig så oändligt säkert, verldens öfverlägsna,
tonangifvande aristokrati, surdegen, som genomsyrar hela det civiliserade
samhällets organism. Det dör af tvinsot, när det kommer utanför
högtrycket i pariseratmosferen. Det nya, man får se på resan, har
man intet sinne för att njuta. Man föredrar sina egna klippor vid
Boulognerskogskaskaderna framför alla verldens berg, den största
komplimang man kan göra en utsigt, är att jämföra den med
Saint-Germain terrassen, och huru vackert ett landskap än må vara,
Seinestranden blir det ändå icke. Det Paris, som man rest ut för
att lemna, söker man öfverallt, hvart man kommer, och der man
ej finner det, är man olycklig. Allt hvad som kan föras med af
dess beqvämligheter, stoppas in i en mängd koffertar och släpas
med till verldens ända. Men det är hundra och åter hundra små
förnödenheter, som ej kunna ligga i koffertar och som man saknar
hvarje stund på dagen. Man kan ej lefva annat lif än det man är
van vid, man kan ej sofva i en säng, som ej är bäddad precist
som hemma, man känner sig utanför civilisationen, när man skall
äta ett bröd, som ser annorlunda ut än det, som bakas i Paris.
Den första dagen skrattar man åt barbariet, nästa dag är man
surmulen, men den tredje dagen känner man den innerligaste lust att
gråta af förtviflan öfver det.
Och derför reser man så litet som möjligt. När goda tonen
fordrar, att Paris skall lemnas, far man till de ställen man känner
till och der man vet, att man återfinner Paris. Det är »les villes
d’eau», men först och främst badorterna vid Normandiets kust.
Trou ville har drottningens rang bland dem. Det är den
berömdaste, den elegantaste, den mest besökta, mönstret och typen
för den ändlösa rad af sådana sommarannex till Paris, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
