Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3OO Paris utanför Paris.
Denna del af de feriefirande parisarne beger sig annorstädes än
till Trouville-casinos. Dem är det det gamla Bretagne som lockar.
Underbart uppfriskande finna de der ute vid det stora hafvet just
hvad de behöfva.
Sekelgammal sömn ligger öfver detta land och öfver dess
invånare. När man kommer in i hjertat af det, är det som om man
komme midt in i sagan om prinsessan i den slumrande skogen.
Öfverallt omkring sig ser man endast vilda snår, alnshöga
ormbunkar, enar och ljung, som trassla ihop sig, så att ingen
menniskofot kan tränga igenom. De odlade fläckarna äro så få, att de
alldeles skymmas bort i denna ändlösa vildmark. Upp omkring
skogsträdens stammar slingrar sig murgrönan med tjocka grenar, och
björnbärsbuskarnas rankor betäcka marken med en väf lika tät som
tropikernas lianer. De svarta, saftiga bären hänga der i millioner
och kyssas af solskensstrimmorna, som tränga in mellan löfvet och
mogna i ostörd ro. Bretagnebonden har ännu. ej upptäckt, att de
kunna ätas. Skog är det på alla håll, stora tysta skogar, som stå
der utan att huggas ur, nästan utan vägar. Och der de upphöra,
reser sig den gamla Menhir-stenen i sin mossklädda ärevördighet
på ljungheden och förflyttar i den ändlösa tystnaden fantasien bort
till druidernas mystiska dagar. Intet hindrar dess flygt in i de
försvunna tidernas verld. Till och med slotten fasthålla
sagostämningen. En rostad gallerport, en dinglande grind, som
ålderdomssvaghet har lyft af gångjernen, för in till gräsbeväxta alléer, der
intet vagnsspår är synligt och der de vissna bladen från förra
hösten ligga och leka med vindfläktarna. Byggningen är grå och
förvittrad, murbruket affallet med långa remnor omkring de små
fönstren, tornens skiffertak grönmöglade af ålderdom. Parkslätternas
gräs får växa hur högt det vill, och de prydas endast af dignande
äpleträd. Ingenstädes ett spår af trädgårdsmästarehand, af krattor
eller klippande saxar. Det är, som om alltsamman hade fått sköta
sig sjelf från den tiden, då romantiska riddare redo öfver vind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
