Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 Paris utanför Paris.
normannernas framträngande inblandades ett och annat ord deri,
men dessa ord äro också den enda svaga beröringspunkt det har
med moderna kulturspråk. Hufvudstommen af ordförrådet, alla
böjningar, hela satsbyggningen äro absolut olika allt hvad ett
europeiskt öra är vändt att uppfatta.
Halfannan million talar det ännu alldeles som det ljöd, då våra
nordiska förfäder gjorde härtåg till Bretagnes kuster. Redan i
departementen Isle et Vilaine och Côte du Nord möter man det, i
Finistère och en del af Morbihan är franska alldeles okändt af
landtbefolkningens hufvudmassa. Resenären har samma medel att göra
sig förstådd bland australnegrer och indianer som bland dessa bönder.
Deras naturliga intelligens eller ömsesidigt förstånd och gemensam
civilisation skola ej hjelpa honom. De stå endast lågt i intelligens
och med deras uppfostran af civilisationen är det ej bättre bevändt.
Om man också tar hela den generation, som växt upp på de tjugu
sista åren och frågar dem, om de kunna läsa och skrifva, skola nio
af tio vid denna fråga göra samma förvånade min, som om man
frågade dem, om de kunna trolla. Hur otroligt det än kan
förefalla i ett modernt kulturland, är det icke desto mindre ganska
naturligt. Det bretagniska språket har ingen literatur. En linguist
har tagit sig för att skrifva dess grammatik; alla de poesibitar, den
anför som exempel, äro från det sjette, sjunde århundradet,
sparsamma qvarlefvor från en period, om hvilken folket sjelft ej längre
har något medvetande, och efter den tiden existerar intet utom de
mer än primitiva andaktsböcker, hvarmed de andliga tillfredställa
de få läskunnigas vetgirighet. Under de senare åren har visserligen
i Quimper, hufvudorten i Finistère, utgifvits ett litet veckoblad »Feis
ha Breis» (»Tron i Bretagne»), men det fins knapt en enda bonde,
som känner till dess tillvaro. Det är skrifvet af prester för prester
och hålles med konst vid lif af de lokala ledarne för det klerikala
partiet, för hvilket Bretonspråkets bevarande är det mäktigaste
vapnet i kampen mot de moderna rörelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
