Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 En parisisk folkfest-dag.
mer fram på dagar som den, då republikens verldsutställning stod
färdig och Paris i spontant uppspringande, öfversvallande jubel
firade den nya fredens och arbetets aera, som det trodde vara
invigdt med den; eller det visar sig från en annan sida sådana
dagar som då Gambettas likfärd gick genom gatorna och en
million menniskor i upplyftande patriotisk sorg följde efter hans
kista. Paris byter då helt och hållet om fysionomi. Det mondaina
Silket och sammeten, verldskaravanseriets brokiga bjäfs,
boulevardvimlets harlekinader drunkna i mylret. Den, som vill lära känna
Seinestaden mer än på ytan, bör ha sett den en af dessa dagar.
De afspegla hvad som ligger på bottnen, den stabila folkkaraktär,
som boudinéers och rastaqouèrers och Amerika-millionärers moder
icke nå, den, som går som en lugn underström genom hela lifvet
och gömmer hemligheten af, hvarför denna stad, hur mycket
modernt Babylon den än blir, likväl i sin grund har en evigt
flödande Fontana di Trevi, som alltid lockar och drager och
alltid binder hjertat fastare och fastare dervid.
Sådana dagar komma emellertid endast sporadiskt och ofta
med långa mellanrum. Det är några, som återkomma hvarje år
och som, om icke helt, så likväl delvis ge ett intryck af samma art.
Talrika äro de icke. Paris’ fest- och feriedagar äro
öfverhufvud endast högst få. Helgdagen gäller i allmänhet icke här.
Det är för brådtom med arbetet, lifskampen utanför la vie faciles
verld är för hård, för att den skall kunna firas. Lagen har
strukit helgdagsordningen och kutymen har strukit söndagshvilan.
Under sommarmånaderna stängas butikerna här och der fram på
eftermiddagen’, men på vintern äro sön- och söcknedagar alldeles
lika. För den verklige arbetaren, arbetaren från de stilla, flitiga
hemmen i de ändlösa förstadsqvarteren — och Paris har vida
flera sådana slags hem än larmande socialistmöten och
Assommoir-romaner ge en anledning att tro — för honom medföra till och
med de stora kyrkliga festerna ingen förändring. Det är året om
endast tre dagar, på hvilka han bestämdt håller hvila:
nyårsdagen, nationalfesten och le Toussaint, Allhelgonadagen den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
