Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 H •£# parisisk folkfest-dag.
kunnat få bugt. Från tidigt på morgonen drar hela staden ut på
pilgrimsfärd. Frampå dagen är det omkring Père-Lachaise och
de andra större kyrkogårdarna en sådan trängsel, att polisen
måste ha hjelp af liniesoldater för att kunna hålla ordning och
förebygga olyckor. Baron Haussmans gamla plan om en ny, mot
Paris’ omfång svarande nekropol i närheten af Montmorency dras
oupphörligt fram igen. Dess realiserande är tvingande nödvändigt ;
både Père-Lachaise, Montmartre- och Montparnasse-kyrkogårdarna
äro öfverfylda, deras ytterligare användande utsätter Paris för
tusen faror. Ingen nekar derför, men icke desto mindre böjer
man sig för det argumentet, att jernvägen, som skulle befordra
liktågen, ej också skulle kunna befordra vallfärdsskarorna på
Toussaintdagen. Så länge ej en sådan befordringsmöjlighet är
uttänkt, anses projektet omöjligt att genomföra, fastän den
nödvändiga arealen redan är inköpt af kommunen och ligger
och väntar på att bli använd. Detta bevisar bättre än något
annat, hvilken betydelse det årliga kyrkogårdsbesöket har för
parisarne.
Dagens mest iögonenfallande drag är det naiva. Man pryder
grafvarna med gammalmodiga små taflor i glas och ram,
föreställande qvinnor i sorgdrägt, som knäböja på bönpallar bredvid
makens graf, barn, som gråtande lägga kransar på grafkullen, och
andra sådana allegorier, kompletterade med bedröfliga
inskriptioner på förfärlig vers. Omkring kyrkogårdsporten är butik vid
butik, på Allhelgonadagen säljas för tusentals francs af dessa
antediluvianska grafprydnader. Våra gamla nordiska förfäder
jordade den dödes häst och hans vapen tillsammans med hjelten.
Parisarne sätta i det lilla stentemplet öfver grafven allt hvad den
döde tyckte om, medan han lefde: barnens tennsoldater och dockor,
de gamlas sjöskumspipor, de unga flickornas söndagsgrannlåt. De
gråta ej vid grafven, de gnola för honom der nere i jorden de
melodier, som voro honom kära, medan han lefde, de smycka
hans hvilorum med hans älsklingsblommor, som om doften af
dem kunde tränga ner till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
