Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En parisisk folkfest-dag.
löfte om evig trohet, ända ner till berömdheterna från de allra
senaste dagarna. Man känner sig som delegare i all denna heder,
det är ens eget underbara Paris’ storhet i menniskoåldrar som
kyrkogården innesluter, och ansigte mot ansigte med den får
man en förnimmelse, som om man växte sjelf. I icke oväsentlig
grad är det just det, som ger dagen dess karaktär. Sorgen
försvinner, och endast glädjen, stoltheten öfver minnena bli qvar.
Pilgrimsfärden till den privata grafven träder i skuggan för den stora,
samlade apoteosen af staden, som man beundrar och älskar så högt.
År efter år är det samma vallfärdande af en half .million
menniskor eller mera till kyrkogården. Man har skildrat det
som en konventionel, stiliserad kult, men deri har man gjort
orätt. Är formen än stel som ståltrådskransarna med de svarta
gipsperlorna, som läggas på grafven, så fins det likväl innehåll
bakom den. Hvar och en, som deltagit i Toussaintdâgens
vallfärd, har nog känt och fått ett osvikligt intryck af, att det
bakom det Paris, som man året om ser trängas omkring
guld-kalfven och nöjenas larmande pajazzoupptåg, gömmer sig ett
annat, barnsligt naivare kanske, men också ädlare och större.
Dess fysionomi är så olik dagens Paris som.det gerna är möjligt,
men det är ändå Paris. Det är Paris i söndagskläder, men i
äkta nationalkostym tillika, i den drägt, som den alltid har burit,
då den var sig sjelf, denna stora, underbara stad, hvari hela
Frankrikes hjerta slår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
