Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det Paris som arbetai\ 3*9
ställning man betraktar med så afundsamma ögon, utan att någonsin
tänka på, hvad det har kostat att nå den och hvad det dagligen
kostar att bibehålla den. Talangen kan i Paris hinna längre än på
något annat ställe i verlden, men endast när den har en hård panna,
som tål allting, och dertill en energi af stål. Sardou satt år efter
år på sin vindskammare utan bränsle och tillbragte dag och natt
med att skrifva fortsättning på de första akterna af Scribeska
komedier för att kunna jämföra sitt arbete med mästarens och på
det sättet lära. Albert Wolff stod halfdöd af hunger på gatan,
innan Alexander Dumas gjorde honom till sin sekreterare, Zola har
för några francs sprungit staden rundt på nyårsdagen med visitkort
åt folk, efter att ha sprungit från den ena parisertidningen till den
andra med manuskript och öfverallt ha blifvit körd på dörren.
Nyligen har i en ålder af några och fyrtio år aflidit en af de
pariserkronikörer, som voro mest »en vue», Albert Mortier, Figaros
»monsieur de l’orchestre». Hans lif är typiskt för tusendes. Han
hade kommit till Paris som en tölpig holländare, som rymt från
kryddboden i Amsterdam, der hans föräldrar satt honom i lära. Man
hade i början skrattat åt honom till och med vid de tarfligaste
godtköpstidningar, men han hade hållit i sig, han hade fått foten
innanför dörren, och han hade fortsatt att träla, äfven då han
kommit in. I tretton år hade han dagligen skrifvit sin »Soirée
parisienne», han hade till slut blifvit rik, och han hade kunnat
realisera drömmarna från sin ungdom. På sluttningen vid Bougival,
detta paradis för parisismens parisare, hade han byggt sig ett
landställe, den holländske judepojken hade blifvit representant för
pariser-espriten par excellence, och på teatern i hans park täflade de
dramatiska stjernorna af första rangen om att låta applådera sig.
Det var en afundad man. Att kunna lefva så och med så ringa
besvär! Han skref en komedi då och då och för resten endast
krönikebiten i Figaro hvarje dag. Det var så lättläst, det måtte vara
gjordt i en handvändning, inbillade man sig. Det var så lätt gjordt,
att det tog lifvet af honom, den robusta holländarenaturen, vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
