Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 Det Paris som arbetar.
ålder, då lifvet: riktigt begynner för de flesta. Ty det var
ingenting annat är det hårda arbetet, som dödade honom. Det var
dessa tretton år, under hvilka hufvud och nerver intet ögonblick
hade haft hvila, under hvilka det hvarje dag skulle hittas på
något nytt, och det icke ens med oinskränkt rådrum för fantasi
och stoffhämtning, utan med variationstvång Öfver ett gifvet tema,
som evinnerligt blef det samma. Fem tusen dagar fem tusen
artiklar å rad om det inskränkta lifvet mellan lamprader och
klädloger och ständigt med oförtröttad friskhet och oföränderlig
qvickhet — ty Gud nåde karlen, om han tappar af, hans carrières
tråd kan afklippas genom en timmes indisposition — sådant är
detta beqväma arbete, en Sisyphusgerning, som tar sig ut som
•ett dolce far nierite. Och sådana äro icke allenast i det fallet,
utan i tusen andra, nästan i alla, dessa bländande pariserpositioner,
som stråla och fresta, men som endast nås på en väg af
glödande eld och hvilkas glans endast bevaras genom en
förbränningsprocess af hjerna och hjerta och nerver, som endast få kunna
stå ut med i tretton år.
Men äfven der man icke är tvungen att göra en dygd af
nödvändigheten, finnes i Paris fliten. Den eggelse till den, som
ligger i de lokala förhållandena, är så mäktig, att den liksom har
fylt sjelfva stadens luft med ett arbetssporrande element, hvars
inflytande gör sig gällande äfven der det ej längre fins någon
grund till rivalitetskamp. Man är under en förtrollning, som är
starkare än den naturliga driften till att flanera. I hela sitt lif
har hvarje parisare drömt om det * härliga ögonblick, då han
ändtligen skall få skaka af sig arbetsdammet och dra sig tillbaka
och lefva af sina räntor och odla sin trädgård i banlieuens lugn
och ro. Och ändå står kaféegaren, som är millionär, fortfarande
med sin serviett öfver armen och springer för hvarje gäst, som
klingar på glaset; och ändå fortfar grönsakshandlaren, som eger
halfva gatan, der han bor, att sälja för två sous salad i en butik
utan luft och ljus; och ändå far skräddaren, som kunde köra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
