Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 Pasteur i sitt laboratorium.
Paris, der stadens eviga ungdomskälla flödar gömd och stilla under
marken. Sida vid sida resa sig här, på en fläck, som kanske ej utgör
en hundradedel af den omätliga staden, Collège de France,
Sorbonne, biblioteket Saint-Geneviève, l’Ecole de Médecine, l’Ecole
de Droit, l’Ecole polytechnique och l’Ecole des beaux-arts,
normalskolan och Saint-Barbe, lyceerna Saint-Louis, Louis le grand och
Henri IV, och mellan dessa och ännu flera vetenskapens och
konstens högskolor en ändlös rad af laboratorier, kliniker,
samlingar och museer.
Nästan hvart och ett af Paris’ qvarter har sin särskilda prägel,
men intet har den så egendomlig, så absolut olik alla andra som
detta. En främling, som kom dit öfver utan att veta hvar han
var, skulle tro sig förflyttad till en annan stad och en annan tid.
Det moderna snittet ar borta och all brådskan försvunnen dermed.
Der finnas inga praktbyggnader, inga butiker, inga asfalttrottoarer
och boulevardträd. Gräset växer högt på gårdarna, och
murgrönsrankan slingrar sig upp omkring de förvittrade murarna. Man
tycker, att man måste gå tystare för att ej störa den fred, som
hvilar öfver de gamla husen. Det är, som om det strömmade
ut från dem en luft, fyld med vördnadsbjudande, högtidligt allvar.
Och detta intryck bedrar icke. Hvart och ett af dessa hus är ett
civilisationens tempel, glorian omkring Paris har en brännpunkt i
hvart och ett af dem.
Men det är ett, der dess strålar för tillfället samla sig med
en intensiv styrka, som till och med i dessa omgifningar är sällsynt.
Det är det vi skola besöka.
Det ligger i sjelfva hjertat af qvarteret, gömdt bakom
normalskolans mur, vid rue d’Ulm, den tystaste af de tysta gatorna der
borta. Byggnaden är helt liten, endast en våning med fem, sex
fönster, den ser ut som en trädgårdsmästarebostad vid porten till
ett gammalt slott. Och ändå är det här det försiggår, kanske det
största arbete, som våra dagar ha varit vittne till, åtminstone det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
