Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den literära nevrosen: 353
och Joseph Soulary, vände parnass-skalderna ryggen och beslöto
att skapa någonting alldeles nytt. Den märkliga ästetik, på hvilken
decadenternas poesi hvilar, har man dem att tacka för. De ha satt
läran om symbolen, idéväckelseteorien och de hypertranscendentala
analogierna i spetsen. Men samtidigt ha deras yngre kolleger och
disciplar, författaren till »Jardin des rêves» Laurent Tailhade,
författaren till »Les Syrtes» Charles Morice, Stanislaus de Guarta,
Victor Marguerite och ännu en lång rad af tjuguåriga poeter
filifört riktningen ett element, som har# gifvit den dess namn och
yttre habitus.
Dessa herrar ha börjat under naturalismens eller åtminstone
under dess arftagare modernismens fana. De ha brutit med den,
emedan sökandet efter le document ej tillfredsstälde deras andes
drömmande längtan, men de komma alltid ihåg, af hvilken tid de
äro barn. De ha icke studerat Darwin, ty studier äro någonting
alltför exakt för deras öfverjordiska sväfvande, men de ha
accepterat honom a priori. Schopenhauer är deras profet, pessimismen
och verldsföraktet deras religion. De veta, att jordklotet, hvarpå
vi vandra, icke är annat än en förruttnelsens pöl, och deras
eteriska flykt öfver den kan följaktligen också endast komma att
försiggå i förruttnelsens dunster. De betrakta helsan som
någonting icke passande för civiliserade varelser. När naturen har gjort
dem det fula sprattet att låta dem födas friska och starka, och
när icke ens den stora nevrosen, i hvars armar de samvetsgrant
ha kastat sig från den första stund de kommo till förnuft, har
kunnat skapa om dem till hysteriska, ha de ingen annan utväg
än att ta sin tillflykt till den frälsande Pravassprutan.
Morfinstinget är då det enda, som kan lyfta dem upp i jemnhöjd med
deras tid och skilja dem från vanliga föraktliga dödliga. De äro
blaserade för alla menskliga känslor, som ej gå emot naturen eller
i hvilka åtminstone en vild, olycksdiger, diabolisk lidelse bildar
underströmmen. Den kärlek de känna till och förstå har Jean
Moréas skildrat i sin beundrade vers:
Kaufmann. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
