Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Ö2 Den suveräna tidningspressen.
tid var en annan. Den tredje republiken skulle ha uppfunnit pressen,
om den icke hade förefunnit den fullt färdig till att ta emot
herskarespiran. Den är just hvad den behöfver vara. Den bevarar illusionen
af, att hvarje enskild tänker och handlar sjelf, och hvarje morgon,
när han stiger upp, levererar den honom hans åsigter och
omdömen, hans sympatier och entusiasm, hans qvickhet och kunskaper,
normen för hans sätt att vara, ända ner till hur han skall gå och
stå och huru många bröstknappar han skall sätta i sin skjorta,
alltsamman lagdt till rätta på stolen bredvid hans säng, så att han
kan ta det på sig på samma gång som röck och byxor. Så är
det parisaren tycker om att ha det. Och sålunda har med en
gloria, som ingen äldre herskare känt till, tronen rest sig i ha/is
stad för den suveräna tidningspressen.
Palatset, hvarifrån denna nya republikanska auktoritet med
oinskränkt maktfullkomlighet styr land och folk, är tidningskiosken
på de stora boulevarderna. Liksom i forna patriarkaliska dagar
allt kraftfullt lif i nationen fick sitt naturliga uttryck omkring furstens
borg, så är det under åttiotalets republik omkring de små
mångfärgade tidningskioskerna mellan boulevardträden som pariserlifvets
hjertslag tydligast kännas, så ofta det klappar i raskare takt än
vanligt. Med en termometers noggranhet mäta vimlet och trängseln
här graden af det intresse, hvarmed en tilldragelse, hvilken som
helst, har gripit staden, intensiteten af den rörelse, under hvars
inflytande den befinner sig. Är något på färde, strömmar hela Paris
ögonblickligen till kiosken. I täta, af feberatmosfer omhöljda
klungor står man och väntar. Med en fart, som om det vore lif
och död det gälde, komma tidningsbärarne med de hvita packorna
på hufvudet störtande ner öfver boulevarden, och knappast ha de
aflemnat sina tidningar till madamen i kuren, förr än alla i skaran
under knuffar och armbågsstötar tränga på och med utsvultna
hundars glupskhet kasta sig öfver tidningens manna, för att vara
den förste som uppfångar parollen och den förste som förkunnar
dess evangelium ut öfver staden. Det fins i Paris’ fysionomi intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
