Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den suveräna tidningspressen.
Så snart det gäller det allra minsta, skrifva sådana män som
Råne och Paul Bert sin dagliga artikel i »Voltaire» och »Paris»;
sjelfve Grévy sitter ej sällan i Elysées vid skrif bordet och arbetar
egenhändigt för »la Paix».
När den suveräna tidningen har sådana krafter i sin tjenst, är
det endast helt naturligt, att den äfven från andra sferer drar
kapaciteterna till sig. Det är icke allenast de unga poeterna, som ha
stigit ner från parnasshimlen och gjort sig till tidningskronikörer,
romanförfattarne på modet äro journalister allesamman, det fins
knappast något enda framstående namn inom den moderna franska
skönliteraturen, som ej är mer eller mindre nära förbundet med
pariserpressen. För dem lika väl som för politikerna är tidningen
den första kärleken, hvarifrån hjertat ej kan afstå. Jules Claretie
förklarade, då han vid sin utnämning till direktör för Théâtre
français måste uppgifva sin kronikörverksamhet i »Le Temps», att den
ständigt hade varit hans käraste värf och att han aldrig hade lefvat
så lycklig och belåten som när han förde journalistens penna.
Maupassant, som har alla förutsättningar till att, om han samlar
sina krafter, bli århundradets kanske främste romanförfattare,
föredrar att i en svärm små novelletter lemna boulevardtidningarna
bråkdelar af sin talang.
Auktoriteten, hvarmed den nye republikanske herskaren styr
stat och samhälle, har sålunda äkta talangvaluta som basis.
Tidningens maktfullkomlighet blir begriplig och nödvändig, sådana
som förhållandena äro. Ett Paris utan suverän är omöjligt. Men
i åttiotalets republik saknas den verklige suveränen, den stora,
ledande tanken, som, huru den nu än personifierar sig, kan lysa som
sol öfver hela nationens lif och samla all entusiasm och alla krafter
omkring sig. Tills den åter rinner upp, måste man söka en
ersättning, der den kan finnas. Liksom författaren träder i tidningens
tjenst, emedan dess spalter just äro platsen för de blixtlika idéer
han icke kan samla, liksom politikern blir journalist, emedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
