Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Det heter i vår text, att när Judas tagit den af Jesus
indoppade betan, gick han strax ut och det var natt. För
Jesus, som visste, hvad Honom öfvergå skulle, var helt
visst denna mörka natt liksom en bild af det djupa
mörker, i hvilket Hans själ skulle befinna sig först under den
nattliga kampen i Gethsemane och sedan under de trenne
timmarnes öfvergifvenhet på korset. Likväl säger Jesus
efter Judas Iskariots bortgång: Nu är Människones Son
förklarad och Gud är förklarad i Honom. Fastän Han
såg framför sig sin allra djupaste förnedring såsom nu
förestående, tänkte Han på och talade Han om sin härlighet
såsom därmed hunnen till sitt högsta mått. Jesu lidande
och död kan nämligen betraktas ej blott från förnedringens
synpunkt utan jämväl såsom en den allra härligaste
uppenbarelse af Faderns och Sonens kärlek till syndare.
Härpå torde Jesus med de anförda orden ha syftat, på samma
gång Han säg hän till sitt på lidandet och döden inom
kort inträdande förhärligande, då Han skulle för dödens
lidandes skull varda krönt med ära och pris. Men såsom
vägen till härlighetens ljus för Jesus gick genom det
djupaste mörker, så går den ock så för Hans rätte lärjungar.
De få här i jämrens värld mången gång pröfva på, hvad
det vill säga att vandra i mörkret och dem skin intet, i
det evangelii löften, som de i sin bibel läsa eller i det
predikade ordet höra, icke komma längre än till ögonen
och öronen, under det hjärtat försmäktar och böneropen
tyckas förklinga ohörda, eftersom de känna sig vara af
Gud öfvergifna. I denna den s. k. anfäktelsens nöd, hvari
Herren låter de sina komma än till deras hälsosamma
tuktan och än för att öfva och pröfva dem, är det då ej
allenast mörker inom dem, utan hvart än de speja, mötes
ock deras blick af idel mörker. Men om en Jesu lärjunge
under ett sådant lidande likväl håller sig intill Jesus, icke
släpper Hans ord ur sina händer och sitt hjärta och icke
tröttnar att liksom Jakob kämpa med Honom i bön och
åkallan, så kan han, äfven då trösten synes fjärran, likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
