Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Andra Akten.
Utur djupen ropar jag till dig, Herre.
Med dessa ord börjar den 6:te af de s. k.
botpsalmerna. Denna psalm är en kostelig bönepsalm, däri den i
djup själanöd stadde sångaren anropar sin frälsnings Gud
om hjälp. Ty detta är innehållet såväl i hela psalmen som
särskildt i de anförda begynnelseorden: Utur djupen ropar
jag etc. Ps. 130; i.
Den helige psalmistens själanöd var djup; därför
säger han sig ropa utur djupen. Med en djup
syndaerkänsla förenade sig hos honom ett bedröfvelsens och
ångestens djup vid tanken på det bottenlösa fördärfvet i både
hjärta och lefverne samt på det förtjänta syndastraffet,
därest Gud ville tillräkna synderna. Helt visst försummade
sig ej heller djäfvulen att med sitt hot göra själens
trängsel för honom ännu svårare.
Hans angelägenhet om att i denna sin själanöd blifva
hulpen röjer sig däri, att han ur djupen ropar till Herren.
Emedan behofvet af hjälp var för honom påträngande och
det därvid torde ha förekommit honom, som om Herren
vore fjärran eller eljest icke skulle höra, nöjde han sig icke
med att inför Honom stilla sucka och klaga utan lät
själens trängtan blifva kunnig i ropande.
I sin nöd valde psalmisten också den rätta utvägen,
då han sökte hjälpen hos den Ende, som hjälpa kunde.
Emedan han visste, att när Herranom är nåd och mycken
förlossning när Honom, tog han ock i sin nöd och
ångest sin tillflykt till Honom, såsom det också heter: Utur
djupen ropar jag till dig, Herre. Och han slapp att ropa
förgäfves. Ty först blef det honom gifvet att med stilla under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
