Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
bedröfvade Jesu heliga själ och uppfyllde Honom med
ängest, var dels den oändliga syndaskulden af alla människors
alla synder, hvilken i Guds dom blef Honom tillräknad,
dels den kväljande försmaken af Guds eviga vrede,
hvilken Han på korset skulle lida, då Han under de trenne
timmarnes mörker skulle vara af Gud öfvergifven.
Emedan Jesus, ändock Han ingen synd gjort hade och intet
bedrägeri vardt funnet i Hans mun, kände allas våra
synder, såsom de varit Hans egna, när Han såsom vår
ställföreträdare stod inför Gud, så erfor Han ock all den
bedröfvelse så att säga samlad, som alla människor kännt eller
bort känna öfver sina försyndelser mot Gud. Därför var
ock denna själens bedröfvelse för Jesus en bedröfvelse till
döden, d. ä. Han kände det så, som om Han för idel
be-dröfvelses skull skulle dö; såsom också hvar och en
annan, som råkat i ett liknande bedröfvelsens djup, ej kunnat
därunder blifva vid lif. Och emedan Jesus, ändock Han
i alla stycken uppfyllt all rättfärdighet och därför af Gud
förtjänt ett oändligt välbehag, såg framför sig alla
syndares förtjänta evighetsstraff, det Han utan någon lindring
eller afkortning skulle lida och därmed smaka den eviga
fördömelsens kval i allas ställe, så vardt Han i Gethsemane
betagen af en mäkta stor ångest, att Han därvid
svettades blod; och denna ångest måste af Honom erfaras så
mycket djupare och svårare, som Han ej allenast var
lämnad utan allt understöd af den gudomliga naturen, utan
tillika hade att utstå de våldsammaste anfall af djäfvulen,
som med alla Belials bäckar föll öfver Honom och med
helvetets förskräckelser sökte förmå Honom att uppgifva
sitt åtagande att frälsa syndare.
Utur ett sådant bedröfvelsens och ångestens djup var
det, som Jesus i Gethsemane ropade och bad. Upprepade
gånger grep Han i sin nöd till bön och åkallan, hvilken
bön icke inskränkte sig till en stilla klagan utan, såsom
redan anmärkts, var åtföljd af starkt rop med tårar,
hvaruti Hans ångest och bedröfvelse gaf sig luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
