Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främmande i huset. Nå, då skulle det väl vankas
något bättre än hvardagsmat! Han steg upp på
verandan.
Den gamla vindstrappan knarrade under stadiga
steg och där kom ju kommissarien själf, resklädd!
»God dag, farbror», sade Åke med hjärtat i hals-
gropen.
»God dag», svarade länsmannen långsamt och
såg skarpt på den dammige resenären. »Hvad är du
för en gök, som jag är farbror åt’?»
Nu skrattade Ake och gaf sig tillkänna.
»Pastorns Ake! Ah, förb. mig jag kände igen
dig, pojke! Du har växt, minsann har du inte det!
Det var roligt att få se dig!»
Och han skakade hjärtligt hans hand.
»Men för tusan, jag får lof att fara bort! Det
var då ett spektakel, att du skulle komma just nu!
Ah, förlåt, jag menar, att jag måste åka bort just
nu. Men tjänsten, ser du, min gosse lilla, tjufvar,
skälmar och rackare! Du ursäktar väl!»
Han gick hastigt ifrån Åke, och snart hördes
hans djupa stämma ropa »Hilma».
Hilma? Frun hette ju Tilda, åtminstone förr i
världen. Var det kanske en piga, som han ropade
på? .
Plötsligt flög en dörr upp och kommissarien kom
ut igen och i sällskap med honom ett fruntimmer,
fullkomligt obekant för Åke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
